Spy mitt namn i snön

Härden: Inkvisitionen, Painted Wolves & Anha

2012-02-17T18:00:00.000+01:00

Tjatade med mig Robin. Blev svinpackad på rommust redan innan och gjorde en brakförlust i något brädspel. En alldeles ypperlig kväll. Kände att jag behövde det. Det är kul att supa med den där tokern.

Inkvisitionen gjorde en go spelning.

Painted Wolves, som i alla fall för mig var helt nya, fortsatte minst lika gott.

Avslutade gjorde Anha. Tyngre och betydligt slöare, men djävligt bra. Duo dessutom. Gillar sådant. Bra kväll.

Hittade en lapp med en e-postadress om att jag skulle maila om noise-band. Bra jobbat. Jag fattar ingenting. Fattar inte hur man orkade, eller lyckades, cykla hem till Robin. Rommusten satt ju både i huvudet, armarna och benen.

På baksmällan bjöds det sedan på 90-talsklassikern "The Net" med Sandra Bullock. "Nätet finns inte ens på nätet!". Fan vad vackert allt var. Fastän jag är en sådan djävla igel.

Pogo Bar

2012-02-17T15:00:00.000+01:00

Ska. Inte av den gamla goda skolan, utan tredje vågen (eller vad fan det kan tänkas bli...femtioelfte liksom), såklart. Men själva omständigheterna kring spelningen gjorde det rätt gött. Fast vilken spelningen som helst hade egentligen gått hem den kvällen känner jag. Konstigaste posten på den här bloggen.

Café MIC: Kungens Knektar, Monotonic Illusions, Our Void & Moffarammes

2012-01-26T14:00:00.000+01:00

Uddevallas "Kungens Knektar" var först ut och började med en låt som hette 'Punx Not Dead' med en 'oi oi oi!'-refräng. Strebers, hockeykörer och nödrim. Tre av fyra kepsar (fast verkligen inte i betyg). Låter typisk småstadspunk. Varför är det såhär? Någon i publiken myntade bland annat "Jag har aldrig varit med om något högre"...15-åringar. Fan. Låten jag filmade har en versrad som lyder "(Sitter och funderar på hur livet kunde va', om jag fattat några andra val ida',) Skippat punken för att satsa på betyg..." och det får mig direkt att tänka på Chickenshit Conformist med Dead Kennedys...
"Suck my dick, bitch, man!" skriker bandmedlemmarna till varandra efter konserten när jag sitter utanför och dricker öl. Sångaren kallade mig sedan PK för att jag drack Krav-märkt öl. Grattis.

Monotonic Illusions, som kändes som en kompromiss mellan medlemmarnas smak, fortsatte kvällen. Syns att dom har ambitionen, men det funkar inte. Låt synthen komma fram mer, då den hördes, eller snare när det inte kompades med samma ackord som gitarren, så hade den ett par medryckande melodier! Eller kör hellre på en orgel. Gött med två brudar i bandet, mindre gött att det är på dom klassiska positionerna bas och synth. På baksidan på deras bandskjortor stod det "ska du hänga med och dricka folköl med mig?". Enligt mina anteckningar fick dom dock ett stort plus för att dom hade en låt om filmen Top Gun. Haha. Underbart att jag redan var full här.

Our Void från Alingsås. Mina anteckningar över det här förstår knappt jag själv. Men tydligen var det fruktansvärt...på ett dåligt sätt. Typ som andra sidan av metal-core. Tafatt & oinspirerat/oinspirerande. Tydligen allt jag hade att säga om det. Kan tänka mig att dom kände sig sjukt tuffa som var "tyngsta" bandet för kvällen.

Som den gnälliga djävla gubben jag är så säger jag att Moffarammes var det enda bra bandet för kvällen och det var utan tvekan värt att genomlida de tidigare för att få sig i en dos av Moffa. Klockren Vänersborgs-duo med medlemmar från Affordable Hybrid och Kill Kill Kill.

Dreams of a Comet

2012-01-24T16:11:00.008+01:00

Truckstop Alaska: Wolverserpent & Wolves in the Throne Room

2012-01-23T14:00:00.000+01:00

Wolves in the Throne Room

Gött att se. Bra och allt. Men tvåmanna-bandet, Wolverserpent, som öppnade krämade jag ner mig mer till. Känner att det är ett band jag behöver kolla upp, men antagligen aldrig kommer ta tag i.

Enda jag kom hem med var en 6-dagarsbaksmälla, Rite-CD samt t-skjorta. Slutat köpa CD, men Rite fick bli ett av undantagen eftersom den inte finns/fanns på vinyl. Kommenderad black metal från Götet.

Blå: Bill Wells and Aidan Moffat

2012-01-19T10:00:00.000+01:00

Åka buss till Oslo för konsert är en sjukt värd klassiker i min bok. Bror min har bott där och otaliga nära vänner och bekanta. Bara turen i sig brukar vara fin. Den här gången blev det att döna Alkberg BD, paprika-chips, läsa ett gammalt nummer utav Profane Existence och dricka öl. Kan inte önska efter mer. Hoppades på att få in Anti-Sect på schemat, men missade dom tyvärr. Djävligt synd, men bara Bill Wells & Aidan Moffat-spelningen var klart värd hela resan. Det rådde det heller aldrig tvivel om att det skulle vara. Trevligt att gå på Blå också. Gött med en frenetiskt, ensam, dansande person på dansgolvet efteråt, stulna bärs (även mineralvatten, fast det klavertrampet stod förstås Robin för) från det mest synliga stället...scenen. Hur bra som helst.

När jag vaknade hos Siri, Robins CouchSurfing-polare, var jag helt förvirrad. Vanlig sinnesstämning nuförtiden. Drömde att jag klappade en hund som sedan började äta mina dreads; går säkert att tolka som att mina vänner vänder sig mot mig. Gick ut i vardagsrummet, där det varit efterfest med Fernet, och hittade en stor måltavla målad på väggen, en kniv och stora blodfläckar på golvet. Hur jag kunde däcka ifrån en sådan efterfest går mig över huvudet. En annan miss var ju att jag glömt ställa om till vintertid och trodde det var stress som fan som gällde till bussen. Väl framme märker jag mitt misstag och sitter av tiden. Kom med nöd och näppe hem, för när jag var framme och skulle handla lite käk så visade sig att jag inte hade några pengar kvar på kortet. Blev till att låna så jag kunde gå på Wolves in the Throne Room, som alltså blir nästa inlägg.

Härden: Aggrenation, Represión & Mörkhimmel

2012-01-17T15:36:00.000+01:00

Aggrenation. Igen. Hyfsad spelning helt klart. Härden är ett bra ställe. Hurra för Härden! Djävla stämmande hela tiden bara.

Tjeckiska Mörkhimmel och spanska Represión spelade också. Fick ju leta reda på eventet för att få fram det. Jag minns verkligen inte ett smack. Videor har jag inte heller. Vilka var jag ens där med? Vad fan?

Värmland HC: Bombfors, Panikliv, Derci Gonçalves & Aggrenation

2012-01-15T14:00:00.003+01:00

Minns inte om det här var Bombfors eller Panikliv, men har på känn att det är de sistnämnda. Kan ju även varit något helt annat band känner jag. Anteckningarna till kvällen är borta. Lite sådär peppig punk i lagomtempo, skönt mellansnack och lite glimten i ögat. Tror han snackar om Dia Psalma i början, och det var väl därför Karlstads "punkare" inte visade sina trynen på Boltic-stugan den här kvällen. "Fy fan!" säger jag bara.

Brassarna, Derci Gonçalves, hade spelat i Oslo dagen innan och anlände till Karlstad innan någon ens var i Boltic-stugan...om jag förstod det rätt. Undrar vad man hittar på att göra i Karlstad med någon timmas dödtid när man är ett turnerande band. Utan att tidigare hört dom var jag djävligt peppad på att se dom, tycker ju det kommer rätt möe bra grind och powerviolence från Sydamerika, men blev rätt besviken. Nu när jag ser videon känner jag dock mer pepp, så jag tror nog bara jag hade en dålig dag. Hade ju knappt fått något käk i mig och så. Blev ju tråkigt utan publik; ska vara tjockt med folk, svett och moshpit. Vill utan tvekan se dom igen, under bättre omständigheter, så jag längtar lite till nästa Europa-turné.

Ostämda gitarrer, allmän fylla och förvirring. De flesta hade lämnat lokalen redan innan Aggrenation börjat spela. Att de resterande inte gjorde det förvånar mig. Det var sämsta spelningen de gjort.

Härden: Fucktards, Bombangrepp & Deathcage

2012-01-12T15:00:00.007+01:00

Ställer mig osäker till bandnamnet "Fucktards". Däremot var ju musiken djävligt go punkrock och dom körde även en Bad Brains-cover (Sailin' On). Tror det här kan bli något. Suktade efter mer vid spelningens slut, men det fick man ju inte. Men känner hellre så än att det blir för mycket.

En av medlemmarna hade på sig en pastisch utav den klassiska A.C.A.B.-tshirten där de bytt ut C:et mot ett "R". Hoppades innerligt på att det skulle stå för "Retards" (för den som är lite bakom flötet så skulle det alltså stå "All Retards Are Bastards"). När jag fick en närmre blick så såg jag att skaparen bakom t-skjortan självfallet inte hade samma humor som mig och jag blev såklart superduper-ledsen.

Bombangrepp gjorde sin andra spelning. Det gick uppenbarligen sådär. Det visade sig att gitarrlådan de lånade på Härden bara hade ett fungerande högtalar-element. Antar att det var därför. Kan ju inte gett mycket till medhörning...eller ens ljud ut.

Tyckte Deathcage stundtals var riktigt bra, men ofta dränktes det i lite väl mycket/långa/fula/glättiga metal-solon som jag inte riktigt klarade av. Inte just den kvällen i alla fall. Men när de inte höll på och förstörde på det viset var det grymt. Sångaren blev man nästan rädd för, på ett bra sätt. Djävligt bra grejer. Dock o-punk med typ tusen (eller 4-5) cymbaler.

N3: Mine to Keep & I'm Kingfisher (Thomas Denver Jonsson)

2012-01-10T21:49:00.000+01:00

Kvällen började med någon nervös tjomme som babblade om inspelningen av sin låt och spridningen på Facebook och hur fantastiskt det är att alla (studio, tekniker, tryckeri etc) ställt upp gratis eftersom alla intäkter skulle gå till uppbyggnaden av något på Breivik-ön. Gäsp. Talet innan han framförde låten, där halva texten (den bra halvan) löd "la la la", var längre än själva låten. Efteråt proklamerade han att han inte hade tid med mer då han var tvungen att stressa iväg till Arvika där han skulle bli intervjuad. Men grattis. Hej då.

Jag tycker inte Mine To Keep riktigt har lyckats hitta hel rätt än. Inlevelsen finns där, men det hela känns på något vis statiskt. Medan Kingfisher med enkelhet trollbinder med sitt gitarrspel, så låter just klaviaturet här i mina öron trött. Textmässigt ganska pubertalt och lät överlag typiskt "Trollhättan". Lätt när man är uppvuxen med Cirkus Miramar kanske. (Jag känner förstås igen mig i att vara pubertal i mitt eget skapande och påstår inte att jag är bättre på något vis.)

Däremot var I'm Kingfisher grymt bra från början till slut. Plus för First Floor Power-t-shirt. Minus för att byta om till skjorta innan konserten. Var smått orolig när sista låten skulle vara "ganska lång" att den inte skulle klocka in på den universella lång-gränsen på 10 minuter, dock klarade den sig utan problem och jag var nöjd.

Backstage: Gust

2011-12-27T16:12:00.008+01:00

Trollhätte-favoriterna Gust gjorde en spelning på den lokala hårdrocksbaren. Lite folk, men ändå knökat längst fram. Antagligen för att man får plats kanske 7-8 pers på bredden. Jaja.

Dom var förband åt något jag inte minns namnet på. Stod och lyssnade med Oscarsson och varje intro lät halv-lovande och sedan sjönk det i sank, så vi flyttade oss längre och längre bak eftersom vi insåg att det som låtarna lovade i början var löften de aldrig skulle lyckas hålla. Men Gust var ju i alla fall gött...

Truckstop Alaska: Russian Circles, Saade & Boris

2011-12-27T14:30:00.002+01:00

Missade med stor besvikelse Jex Thoth och Kongh som spelade dagen innan. Djävligt risigt eftersom jag lyssnat djävligt mycket på Kongh det senaste och just tänkt att det var länge sedan jag såg dom live och känt suget liksom. Ja ja...det kommer väl en ny chans.

Russian Circles

Saade

Boris

Behöver knappast påpeka att det var en grym kväll.

Sun of Eyes - Aiyurug

2011-12-12T15:04:00.005+01:00

Har försökt få upp orken och lusten till att skapa musik igen på egen hand. Började med en rätt Svensson-underlig beach-låt med en irriterande kazoo. Tyckte den blev hyfsat bra och döpte den till "Idioten på Stranden". Den ligger också uppe på Bandcamp-sidan men lägger inte upp någon spelare här på bloggen...

Igår natt började jag dock på något nytt, än mer monotont och djävligt. Hade fortsatt redan då om jag visste hur, men det blev bara trummor och bas (och ett ackord på el-orgeln). Idag lade jag ett par ganska oinspirerade gitarrlager där ett är renodlad rundgång...men som dränks av allt annat som låter. Vet inte vad jag ska kalla det. Hoppas någon gillar't. Hoppas någon annan sågar't. Antar att än fler rycker på axlarna.

Aiyurug v.2 (work in progress) by Sun of Eyes

Self-Loathing

2011-11-26T16:35:00.006+01:00

Första självporträttet på ungefär 10 år. Hade egentligen velat göra det ett naturalistiskt självporträtt, men på grund av tidsbrist kör jag på det gamla vanliga temat. Det är trots allt en väldigt fri uppgift och kunde likväl vara någon slags abstrakt representation av ens självbild. Hade inte gjort det överhuvudtaget om det inte var en skoluppgift som måste vara klar tills på tisdag, men det är alltid fint att få måla lite. Är helt klart det som är själva meningen med att jag hoppade på kursen...så jag blir tvingad till att vara kreativ.

Finns ett par saker jag irriterar mig på, så det kan hända att det blir lite mer jobb på den. Men den känns just nu i stort sett färdig ändå. Det blå över ögonbrynet till höger samt håret längst ner på sidorna. Vill inte ha det helt svart, men känner inte att västen bör få så mycket yta heller. Det gröna bör få aningen mer blått i sig tror jag, dock känner jag mig själv rätt bra och vet att jag nog kommer slacka istället för att jobba...

122cm * 75,5cm
Akryl och vattenfärg på masonitskiva.

Lina

2011-11-14T22:31:00.000+01:00

Lovade bort ett porträtt för 4-6 år sedan. Gjorde då en tredelad spray-schablon som blev helt gräslig. Så ful att jag helt enkelt inte kunde ge bort resultatet. Haft lite ångest varje gång jag träffat personen över det här brutna löftet. Så nu, ett gäng år senare, tar jag tag i det och gör det med råge. Säkerligen 4-6 gånger större än schablonen och 1000 gånger bättre. Mer efter ett foto än jag någonsin jobbat förut. Kändes nästan för enkelt. Dock rätt bekvämt. Men gick långt ifrån grunden tillslut och likheten är väl inte direkt slående. Fast det tog ändå visserligen alla mina vakna timmar och lite till.

Akryl och akvarell på masonitskiva, 122cm * 75,5cm.
2011.11.09

The Circle pt. II

2011-11-10T22:00:00.002+01:00

Seriöst. Jag gick upp, låg och frös i någon timma, började skissa & målade första stadierna. Åt sedan frukost, efter många timmars arbete, vid typ 5-6 på kvällen. Sedan har jag fortsatt och nu är klockan fan snart 10. Fast det är ju egentligen inget underligt med det. Men jag gillar min...enkelspårighet. Jag har tappat ord bara på den här korta resan känner jag.

Inte jättenöjd med uttrycket, men det får gå. Jag är även lat. Även väldigt underligt av mig att ha med en piercing (då det till visst mått sätter karaktären i en slags tidsram) men det hängde med från skiss-stadiet. Satt och lattjade lite för mycket och tillslut kunde jag helt enkelt inte se det utan piercingen. Dock är min favoritskiss såklart den där hon spyr...funderar på att göra något av den.

Är faktiskt riktigt nöjd och det är första gången på länge. Tror inte ens jag behöver lägga färg på den, utan den får förbli som den är. Huzzah!

Akryl på pannå, 122 cm * 75,5 cm.
2011.11.10

Obscene Extreme: Lautstürmer

2011-10-31T14:05:00.005+01:00

Tycker det är synd att totala skräpband, såsom Razor Rape, spelar senare på kvällen medan t.ex. Lautstürmer spelar vid 12-13 någonting. Meningslöst gnäll. Det var överlag grymt.

Truckstop Alaska: Bombus & Nitad

2011-10-24T23:11:00.001+02:00

En sådan där underlig kväll där man nästan inte kände någon som var där.

Bombus

Nitad

Lite väl länge sedan för att skriva något om kvällen utan några som helst minnesanteckningar förutom just det som inlägget började med. Gissar på att min bästa vän, ölen, var där iaf.

(När jag kollade i mappen med videoklippen så hittade jag även detta bildbevis från kvällen...)

Levande Begravd

2011-10-19T14:54:00.021+02:00

Det finns vissa människor som direkt garanterar viss kvalitet. Till exempel genom vad dom tidigare gjort eller deras generellt ypperliga smak. Marko Gillingsmark, sammanställaren av detta fanzine, har utan tvekan minst det senaste (inte minst genom alla grymma spelningar han styr upp i Göteborg). Tar liksom för givet att titeln är från den klassiska Liket Lever-låten. Innehåller intervjuer med Black Bug och KenRock, recensioner, live-rapporter, ett par serier och så. Med andra ord klassiskt upplägg. Ärligt, smutsigt, rakt, korkat och djävligt bra.

Förutom Marko så medverkar bland annat Matthias (Release the Bats, Källarbarnen, etc.), Hannes Norrvide (Lust For Youth, Katarsis, Viking Jews, etc.) och Tony Gunnarsson (Maximumrocknroll, More Noise Zine).

Se nu till att skaffa det här fanzinet. Första upplagan rykte fort som Satan men det är en andra, och jag gissar att det även blir sista, press på gång. Blaskan blir din för en selma och 2 kuvert-klibbor. Missa inte!

Men häfta för fan i mittuppslaget nästa gång ditt djävla miffo.

Kontakt: levandebegravd1 at gmail dot com

Härden: Bittra Miner, Lars Adaktusson, Dörrterror & Insidious Process

2011-09-24T13:58:00.000+02:00

Djävligt fint med en spelning med 4 band jag gillar. Känns inte som det händer så ofta. Fast egentligen var det väl inga kônstigheter alls med det.

Bittra Miner.

Lars Adaktusson.

Dörrterror.

Insidious Process.

Mest gött var det väl egentligen att hänga med Mathias. Har blivit så lite av det de senaste åren egentligen. Det är en go snubbe. I vanlig manér blev jag lite för berusad och klarade inte av att stanna. Hade varit kul att festa vidare men...

Måste även lägga till ett stort tack till Simon som jag laddade upp det här hos eftersom det strulat med min uppkoppling.

Bombangrepp

2011-08-05T02:11:00.007+02:00

Har det senaste varit båda väldigt skygg och allmänt upptagen. Bland annat med ett nytt kängband som kallar sig Bombangrepp som borde få klart en demo lagom till att hösten återkommit. Har ett par andra grejer på gång också men vill inte länka förrän det är mer färdigställt. På det här så här även uppladdningen på YouTube strulat. Det jag vill komma fram till är iallafall att bloggen absolut inte är död om någon nu har trott det. Som jag skrev tidigare så ska det komma videor med Bittra Miner, Lars Adaktusson, Dörrterror och Insidious Process. Sedan lite goa grejer med bland annat Bombus, Lautstürmer och japanska Boris. Bara att det blir lite onödigt lång väntan tills dess den här gången.

Tillsvidare kan man ju lyssna på det här om man känner för't:

Skuggan av Dödens Sändebud by Bombangrepp

Punkterad Illegal: Trubbel

2011-07-01T23:03:00.001+02:00

Förutom Trubbel så lirade Aggrenation & Eskatologia. Det är väl allt jag har att säga om det hela. Falafel på Alyssas och kringflackande tills första morgonbussen skulle åka hem. Goa grejer. Henriksberg är kass. Om det inte hade varit för Sticky Fingers hade dom nog till och med varit sämst. Tur att Punkterad i vanliga fall inte lockar särskilt.

Fabriksgatan Disconnected Julia

2011-06-30T11:00:00.004+02:00

Pondering Tin Engelbrecht

2011-06-30T10:38:00.003+02:00

Primavera Sound 2011

2011-05-31T15:50:00.019+02:00

Glenn Branca!!! Det enda jag kan klaga på är att det var djävligt töntig volym på det. (Kan ju förstås även klaga på att det bara blev ett klipp.)

Male Bonding var tråkiga.

Yuck var inte sådär jättespännande live. Kul att ha sett dock. Gillar Yuck.

Var skiträdd för att inte få bra plats på Throwing Up, men det löste ju sig rätt djävla bra. Dock höll jag tydligen på att välta glasmontrarna 2-3 gånger av mitt vinglande. Den skotska ryssen var smått underhållande och bruden som scorpion-fistade snubben som ramlade var dum i huvudet. Bra spelning. Punkigast på Primavera.

Brew House: Pere Ubu

2011-05-21T12:46:00.007+02:00

Tomt på folk, sittplatser, 50-kronor för en äcklig öl i plastmugg och så vidare. Det borgade så att säga inte som någon total upplevelse. Men det vände så fort Ubu satte igång. Djävligt nöjd att jag tog mig i kragen och åkte på det. Kanske inte i sin helhet en av de bästa konserterna jag varit på, men helt klart bland det bästa jag sett. Det är trots allt skillnad.

Gillar verkligen att David Thomas avbröt en låt i mitten för att bandet inte brötade på tillräckligt. Sa att det inte spelade någon roll eftersom det var så djävla liten (och tråkig) publik. "Stop! Since there's nobody here we're gonna practice this. On the chorus, when we get to that lead, you two ROCK! You keep LOUD! ". Skämtade djävligt mycket och drack slut på sin plunta och x antal öl. Bra grejer. Tyckte vid första anblicken att han förlorat lite av sin pondus, men det hade egentligen bara blivit större. Vilken hjärna den mannen har. Gick delvis på spelningen för att förhindra eventuella krockar på Primavera Sound, men efter den här upplevelsen vet jag att jag garanterat ska se dom igen istället.

Truckstop Alaska: Monachus, Skitkids & Pyramido

2011-05-06T23:07:00.012+02:00

Göteborgsbandet Monachus som hade flera, intstrumentalt, rena partier gjorde en djävligt bra öppning på kvällen. Fick svaga vibbar av Kyuss även om det förstås var mer doom än stoner. Jag gillar det.

Medsläpade från Malmö - Skitkids - gjorde, som vanligt en djävligt bra spelning. Kändes inte som något hade hänt med bandet utan det lät som förr och det var samma gamla låtar. Men tur att dom är så djävla bra...

Pyramido, vars releasefest det var, avslutade. Var sjukt full och det är bara helt svart. Tydligen hade jag inte ens sagt adjö till John som jag åkt dit med. Dålig stil. Ändå rätt säker på att det var en bra spelning...såg ju dom för några år sedan och redan då var det bra så.

Truckstop Alaska: Miasmal & Victims

2011-04-30T23:00:00.007+02:00

Debutalbum-aktuella Miasmal var skitbra. Har inget att gnälla på alls; det var exakt så bra som jag väntat mig. Döds med en liten flört av punk, vilket inte är så konstigt med tanke på medlemmarna. Hade även någon låt som hade lite doom-vibbar (hade kanske fler sådana, men jag kunde inte stanna kvar på hela spelningen). Men det var helt klart en svinbra spelning av ett svinbra band.

Missade Victims. Men dom är nog med i bloggen i något tidigare inlägg. Vet inte hur många gånger jag sett dom trots att jag inte är något större fan.

Botaniska Trädgården: Den Stora Vilan

2011-04-30T17:00:00.005+02:00

Den Stora Vilan firade sitt skivsläpp med en dubbel(!) spelning i Botaniska Trädgården. Till råga på allt var den förstås gratis. Gillar verkligen att dom körde ett set, tog en paus på någon timma, och sedan fortsatte. Som flera andra under dagen sa så kändes det lite som Woodstock, fast i Göteborg. Bra grejer. Missade dock att spela in de riktigt bra låtarna i fördel för att hänga med vänner.

Efter hänget i Botaniska så var det dags att åka och hämta drickan som skulle ner innan Miasmal på Truckstop. Slog mig ner med Tobbe och hans polare utanför Slottsskogen men efter ett tag tänkte jag leta reda på Linnéa, Maria, Maria och vilka fler det nu var som hängde i gäng med dom. När jag tog mitt pick och pack och skulle gå mot Azaleadalen fick närmast panik när jag såg hur mycket folk som samlats i Slottsskogen. Pallade verkligen inte att gå igenom där och vände istället om för att sätta mig på en bänk, få i mig det sista och sedan åka mot Truckstop. Fast istället hamnade jag på Kelly's med bästaste Greta en sväng innan. Såklart.

Woody West: Jesse Sykes & the Sweet Hereafter

2011-04-27T23:00:00.018+02:00

Självcensuren når nya höjder i och med det här inlägget och lämnar det vid att hon körde Spectral Beings, Doralee & Reckless Burning vilket i sin tur lämnade mig mer än enbart nöjd med spelningen. Kanske är det självklara hits att stå och önska att hon ska spela, men what the heck. Djävligt bra låtar. Hade visserligen varit nöjd utan dom också, men det gjorde ju att det sköt i höjden.

Gillade för övrigt att hon, precis när övervåningen öppnat, gick förbi och hade på sig sina solglasögon...som om det inte redan var mörkt nog där inne. Mycket öl blev det också. Det måste alltid påpekas. Öl är trots allt ett av ledorden i bloggen.

Härden: Gamla Pengar, Bittra Miner & Avfart 33

2011-04-21T11:32:00.015+02:00

Gamla Pengar är de enda som är nya att postas i bloggen. Helt ok 4-takts-punk som kändes rätt uppåt/peppig. Enda av banden som inte hade strul med micken, kanske för att de hade 3 som sjöng. Snygga rock-solon och sånt göttigt. Dock inte helt min kopp thé.

Avstampet innan deras Europa-turné. Av de spelningar jag hittills sett med Bittra Miner så var det här helt klart deras bästa! Gött med ett par nya låtar och deras backdrop var ju så sjukt djävla snygg. Borde fotat den.

Stannade bara på ett par låtar när Avfart 33 spelade. Det var djävligt bra men mycket strul med micken. Hade sett dom tidigare så passade på att ta en bra buss in till stan för att slippa senare strul. Lite synd att missa hälften. Som en parentes var jag ju för djävla full en gång och lånade en gitarrtopp utav dom och gjorde bort nog mig iom min sociala inkompetens. Tyckte fortfarande det var lite roligt.

Även om det inte var på samma jobbiga nivå som senast så röktes det dock fortfarande inne. Stör mig som fan på det. Gick ut flera gånger bara för att det var jobbigt och nu, dagen efter, luktar så klart hela jag rök och det kliar ständigt i ögonen. Kul. Det är nog det enda minuset med Härden. Annars är det djävligt gött.

iDEAL: Aluk Todolo, Menace Ruine, Sabbath Assembly & Earth

2011-04-18T07:25:00.013+02:00

Kom fram till Nef med Marte precis som Aluk Todolo började och dom körde på med en låt där trummisen manglade på samma entakt genom hela låten (som kanske var 10 minuter). Onödigt att säga, men jag föll pladask. Har lyssnat på dom innan, men live var en helt annan kaka. Black psych? Skitsnabb och ond kraut? Bra som fan är det i alla fall.

Mellan så spelade Menace Ruine och Sabbath Assembly (där Jex är med). Förstnämnda en duo som jag trodde skulle vara med black metal. Fick lite Lightning Dust-vibbar fast mörkare förstås. Synt-drivet och långsamt. Det var inte dåligt men inte riktigt något jag orkade se på. Ville mest att Earth skulle gå på så jag koncentrerade mig på ölen istället.

Sabbath Assembly var fan fruktansvärt. Inspirerad av 70-tals-psych/bluesrock med religöst tema typ. Alldeles för fint och städat. Alla i bandet så djävligt trötta ut förutom Jex, men inte ens henne gillade jag. Synd.

Earth är fan det bästa jag någonsin sett. Benen började tillslut domna, men det berodde nog lika mycket på att det var jobbigt att stå rätt upp så länge. Tiden mellan Aluk Todolo och Earth gick ju inte fort direkt. Hur som haver så körde dom andra grejer än vad jag förutsett. Kanske tre låtar från nya plattan, några (2?) från Bees Made Honey... och förvånansvärt en från Pentastar. Tyckte nästan det var skämmigt med den sistnämnda. Ok platta liksom, men inte alls det jag förknippar till Earth och så. Visserligen var det djävligt snyggt nu med cello på också. Sedan avslutade dom med Dylans första låt för Earth någonsin. Blev ju sjukt djävla glad att få höra det live.

Jag vill minnas känslan under och efter spelningen hela mitt liv känner jag. Det var storslaget på så många plan. Säkert kommer flera tycka jag är löjlig, men sån är jag!

Spatt: Gloomy Sunday, Age of Woe & Zatokrev

2011-04-16T14:44:00.007+02:00

Konstigt nog var kvällens öppnare Gloomy Sunday. Det var bra men kändes rätt standard bara. Inga överraskningar.

Det purfärska Age of Woe gjorde sin debutspelning och kommer nog bli en ny Göteborgs-favorit om det fortsätter låta såhär. Gött röj på scenen, starka låtar och så djävla tight. Det har gått fort framåt och man förstår varför när man ser dom och det lär fortsätta i samma takt...

Stackarna i Zatokrev, från Schweiz, fick spela sist och det blev djävligt lite publik. Visserligen förstår jag varför eftersom det inte alls var bra. Ena gitarristen var nog den mest bredbente jag sett. Lustigt när han i en låt stod och bredbensposade med ryggen till publiken och samtidigt skulle vrida på en potentiometer på förstärkaren. Spindeln. (Har i efterhand hört att dom spelade i dryga 50 minuter och i slutet i princip utan publik. Hade det varit ett bra band hade det väl varit lite creddigt att köra på...nu när dom var rätt dåliga är det ju bara sorgligt.)

The Deer in the Sun

2011-04-13T23:04:00.003+02:00

Inte sådär värst nöjd, men det är det senaste jag gjort och det har varit tomt på skapande det senaste så den åker upp. Dessutom är den inte i min ägo längre då jag tog mig i kragen och postade den till personen som är porträtterad.

Tusch och akvarell på papp.

Utmarken: Arv & Miljö, Sewer Election, Redflesh, Iceage & War

2011-04-09T19:20:00.007+02:00

Sewer Election

Redflesh

Iceage

Text kommer eventuellt senare.

Härden: Fatal Nunchaku, Ocksen & Humus

2011-04-02T11:36:00.008+02:00

Franska Fatal Nunchaku öppnade kvällen på Härden. Tyckte trummisen spelade lite kackigt och det fick mig som vanligt att tänka på vad Joe Strummer sa om det där...men det är ju punk att spela lite halvdant. Som tur är förlikade jag mig med det tillslut och power violence kanske i vissa fallär taffligt spelad grind? Nu låter det, som vanligt, att jag sågar dom. Men tyckte dom var djävligt bra och nog fan kvällens bästa band.

Ocksen fortsatte i samma bana fast hade slängt i lite långsamma partier i mixen. Minns inte om det funkade så bra eller inte, men jag brukar ju gilla't så. Har antecknat att macho-attityden var väldigt påtaglig i publiken samt att det var jobbigt. Minns inte nu, en månad senare, vad det var mer specifikt dock. Hm.

Italienska Humus bröt av från de andra och spelade rå crust istället. Djävligt gött att ha lite sväng i slutet på kvällen istället för att det bara skulle fortsätta manglas på liksom. Hårigt och argt.

Orkade inte vara kvar hela spelningen eftersom macho-attityden kändes mer påtaglig än annars och inomhusrökningen fick mig att må illa. Trist på en annars så kul spelning. Sällan det är tre så bra band samma kväll, speciellt på en punkspelning. Men det var ändå, på många sätt, en väldigt bra kväll.

Underjorden: Holmes, Declan DeBarra & the Preacher and the Bear

2011-04-01T13:35:00.016+02:00

Holmes - Vargöns Neil Young. Så grymt mycket bättre när det är avskalat. Så få musiker som möjligt gör det helt rätt. Det tycker jag alltid med den här typen av band och det var väl därför det gick hem den här gången.

Irländska folksånger med stark röst. Något påminde mig om New Model Army utav någon anledning. Konstiga associationer är väl inget nyhet för den här bloggen dock. Något riff i en av låtarna kändes även som något Tragedy hade kunnat spela. Kanske var det lokalen som gjorde att hjärnan halkade runt i punk-banorna.

Känner lite samma sak fortfarande för dessa. Lite för duktigt. Dock var det bättre än senast, kanske lite tack vare den enkla och lite ösigare låten som gjorde att dom på något sätt kändes lite friare.

Koloni: Ignatz, Ducktails & Arrington de Dionyso's Malaikat dan Singa

2011-03-28T12:08:00.009+02:00

Kändes på något underligt vis som ett bluesigare, och kanske lite ärligare, Wavves. Känner att det var världens sämsta beskrivning, men det var hur det enligt mina minnesanteckningar kändes på spelningen. Och när jag skrev blues tänkte jag mer på gammal akustisk sådan än elektrisk, vilket även det är underligt med tanke på elgitarren och pedalanvändandet. Kanske var det spelsättet. Tyckte hur som haver att Ignatz var bra.

Efter det följde Ducktails som i princip körde halva setet elektroniskt och resten akustiskt. Vanligtvis hade jag nog kanske tänkt på spelningen som väldigt go och laid back, men tyckte det mestadels faktiskt kändes tråkigt och oengagerat (till skillnad från föregående akt). Synd när jag egentligen tycker Ducktails är bra. Även om jag hade rätt höga förväntningar så var det nog inte det som sumpade det.

Att jag verkligen inte vet vad jag ska säga eller tänka om Arrington de Dionyso's Malaikat dan Singa känns på något vis väldigt bra. Djävligt underligt men det var ju så långt ifrån bra att...ja. Jag vet verkligen inte. Kändes lika mycket vediskt som uppstakad kraut och post-punk och System of a Down. Lustigt nog använde även Hannes SOAD som referens: "System of a Down hade iaf skor på sig" och det sammanfattar väl det här på något sätt.

Utmarken: Feberdröm, Jasper TX & Elisha Morningstar

2011-03-24T12:10:00.010+01:00

Feberdröm verkar ha rört sig väldigt mycket från hur det lät tidigare (industri mer åt dark ambient-hållet typ) och känns mer som power electronics nu vilket gör det än lättare att placera på vågskålen med Khmer Noir. Föredrar nog fortfarande Feberdröm ändå.

Mellan-akten, Jasper TX, var hyfsat bra. Kom aldrig riktigt igång kändes det som. Hörde dock att han gjorde en sjudundrande spelning på Koloni veckan därpå med trummis och så. Hade hellre sett den spelningen.

Skippade sista akten, Elisha Morningstar,(som jag i efterhand hört var sjukt bra och ångern sitter ju där den ska) i förmån för bekvämligheten med att hinna med bra vagnar och så.

Voices Traveled Through a Deer

2011-03-13T17:19:00.004+01:00

Fått en ny rulle framkallad. Här är ett par urval som jag kände mig nöjd med. Även mycket glad över att det inte är kameran/objektiven det varit fel på utan att jag (som jag antog) tydligen bara använt för korta slutartider och så. Hittade ett par objektiv som verkade hyfsat schyssta på Andra Långs andrahands-butik i mitten av mars också. Får se hur mycket jag hinner testa dom på nästa rulle. Känns hur som helst rätt kul att ha kommit igång aningen mer med det här intresset även. Samtidigt börjar jag känna att det går så mycket pengar på framkallning och film att jag nästan borde köpa en digital systemkamera istället. Usch. Tycker inte om den känslan eller tanken.

Koloni: Bridget Hayden, Saralunden & Mother of Fire

2011-03-12T15:00:00.010+01:00

Tyckte Bridget Hayden var bra men har rätt svårt att komma i stämning för sådant här en fredag-kväll klockan tio/elva efter att ha tömt kylen på öl. Behöver mer utmanande saker då. Men det hade helt klart gått hem på typ förfesten lite tidigare eller på skivspelaren...eller söndags-ölen typ.

Saralunden var så sjukt djävla bra. Inte sett det live tidigare men kollat på diverse klipp och bara peppat som fan på att se det på riktigt och det levde helt klart upp till förväntningarna.

Kan inte säga ett ont ord om Mother of Fire heller. Vid det här laget var jag dock helt väck och har inga minnesanteckningar kvar i skallen. Sjukt bra var det dock.

Truckstop Alaska: Strändernas Svall, Ikons & The Skull Defekts

2011-03-05T18:03:00.009+01:00

Stack först till Kelly's lite halvtidigt och drack öl. Blev rätt full och trodde klockan blev mycket och smet iväg till Trucken som såklart var låst eftersom jag var där tidigt. Det är smart att inte kolla på klockan. Dock var det någon födelsedagsfest där så jag blev insläppt ändå och fick lira lite Super Mario Bros. III i entrén. Rätt värt trots allt. Ha en liten paus sådär. Men man längtade ändå till ölen och när det väl blev officiellt insläpp så blev jag ju tillslut kanonfull.

Strändernas Svall var för mig något nytt och jag kände mig inte helt bekväm i gitarrspelandet men det höll sig ändå på rätt sida av bra-/dåligtskalan. Kändes lite som trumonani stundtals men även det höll sig tillräckligt repetitivt för att vara mig till lags. Ska bli kul att se dom i fortsättningen. Tänkte spela in, men hann inte få upp kameran innan dom slutat. Vissa band borde verkligen köra något stycke mer än vad dom gör...Dessa körde enbart två låtar. Visserligen säkert kring 10-minutersstrecket båda två.

En vän beskrev dom, innan jag såg dom första gången, som ett krautigt The Jesus & Mary Chain (vilket låter som orgasm i mina öron). Såg dom flera gånger och sedan släppte dom en skiva och någon sa att dom lugnat ner sig lite. Något som gjorde mig väldigt orolig för hur det skulle låta och jag höll mig undan från att se dom. Visserligen stämmer det att dom inte var lika skräniga nu men väldigt mycket mer samspelta och jag gillar verkligen hur dom låter nu bättre än förr...i varje fall vad jag kan minnas från hur det var förr. Snygga projektioner och jag tror dom dessutom avslutade med att köra en cover av 'Little Doll'.

Lustig att en tjajj framför mig kollade på mig med en underlig blick när jag sade "Bögigt med maracas". Dåligt "skämt" men ja. Tror jag skrek efter "If You Tolerate This Your Children Will Be Next" på grund utav att någon i bandet hade en Manics-tischa. De här två sakerna beskriver väl ungefär grott-nivån jag låg på den här kvällen.

Sista bandet orkade jag tillslut inte se. Men dom är ju hyfsat bra. Blev heller inget filmat.

SR&R: Angry LA's, Poppets, Shiva and the Dead Men & Tyvek

2011-03-04T19:55:00.010+01:00

Shake, Rattle & Roll fixade den här så djävla lyckade spelningen. Inte ett tråkig sekund! Dock missade jag The Angry LA's pga långsamma indier som inte flyttat ut i tid men litar ändå på att Åke levererade. Vad jag ska säga om resten vet jag inte. Minns heller inte ordningen på banden. Skyller på tequila. Saknar dessutom fånig kvasi-recension att skriva om något av banden egentligen, så det får helt enkelt räcka med klippen:

En ny vän, eller jag vet inte om vi är det efter allt det här..., följde med från förfestandet på Kelly's till Gårdaskolan och även hem till Gårda eftersom det var lite närmre att sova där. Vilken miserabel syn vi gick till mötes. Tre decimeter långa dammråttor på utvalda ställen i lägenheten, en kvarglömd kalsong i ett hörn, hade glömt ta med täcken och en kvarlämnad och djävligt sunkig soffa. Tidigare även ett par malar som flög runt och gick ett dystert öde till mötes. Bränd hand på spisplatta som resulterade i stora blåsor och hand i en äcklig mugg fylld med vatten i några timmar. Ett sängöverdrag och en samling skjortor som täcke och ihopsamlade kuddöverdrag istället för lakan. Skämdes en del men hoppas hon insåg det komiska i misären.

Utmarken: Viking Jews, Implicit Ruin & Innercity

2011-03-04T19:38:00.016+01:00

Som vanligt fruktansvärt bra fast så djävla segt att alla hade så korta sets. Kändes som att alla körde 15-20 minuter och jag hade gärna velat höra lite till. Dock hellre mersmak än tröttna på att det är för långt. Var liksom inställd på att bli kanonfull och stanna hela natten. Lite på grund av djävligt jobbiga händelser tidigare i veckan och så. Samtidigt var det väl skönt att slippa agera ut det där. Eftersom det som sagt var så korta spelningar så hann jag inte spela in något annat än typ tre fjärdedelar utav Viking Jews, som helt klart är inspirerat av att röka jazztobak i badkaret och tänka på delfiner och lyssna på valsång, låtar och en liten, rätt meningslös, snutt av Innercitys avslut. Implicit Ruin gjorde en bra debutspelning och hade sköna svartvita klipp på industrier som spyr ut rök och så. Klyschigt men funkar ändå alltid. Precis det man kan förvänta sig av ett power electronics-projekt liksom.

Nu ska Utmarken gå i graven men det är som tur är ett par spelningar kvar. Vill så gärna se Woods på Pustervik nästa vecka men det lutar ändå åt att knalla till Skårs Led istället för att klämma ut några sista goda minnen från Utmarken. Inte för att påstå att jag varit någon direkt stammis då jag missat de flesta spelningarna jag velat gå på där, men ändå kommer det lämna ett tomrum. Hoppas på att ett liknande forum kommer öppnas när det väl är slut där. Det värsta är nästan att jag kommer missa avslutningsfesten. Fy fan. Kan ju verkligen se framför mig vilket härj det kommer bli då.

Utmarken-kalendarium:
28/5 - Avslutning
8/5 – Keränen, Umpio, Vanhala (Finland)
9/4 - Iceage, Red Flesh, War (Danmark), Sewer Election, Arv & Miljö
24/3 - Elisha Morningstar (Italien), Jasper TX, Hills

Truckstop Alaska: Doom & Warcollapse

2011-03-03T18:18:00.008+01:00

Ett helt fullknôkat Truckstop, trevligt på sina vis men ändå djävligt jobbigt att inte kunna ta sig från punkt A till B etc. Har gått så många veckor sedan den här spelningen men minns att det var en bra en. Orkade dock inte med hela Doom-spelningen för dom spelade ju typ 40 000 miljarder timmar.

Punkterad: Bittra Miner & Lars Adaktusson

2011-03-02T19:04:00.010+01:00

Alla med något djävla vett i skallen hatar Henriksberg. Varför dom har en punkklubb där går mig över huvudet. Att dom dessutom alltid sätter upp så spridda spelningar gör mig inte klokare. Oftast ett bra band och resten något man inte skulle vilja synas i samma stadsdel som. Den här gången har dom ju prickat in två stycken bra för ovanlighetens skull.

För min del räckte det att höra Saturdays Heroes bort till bordet man satt. Visste redan från början att det inte var något jag skulle gilla men tycker ändå det är synd att jag inte hade orken till att veva fram kameran och dra in en låt. Hade ju inte varit första dåliga bandet som jag lagt upp något med. Tror det lät som någon slags party-punk/oi whatever. Hade säkert "folk-influenser". Vem bryr sig liksom.

Deras lo-fi-aktiga punk på svenska går alltid hem hos mig och Bittra Miner har ju varit med ett par gånger tidigare i bloggen så dom behöver egentligen ingen presentation.

Ännu ett band som varit med tidigare är kvällens nästa; Lars Adaktusson. Också dom från Göteborg med spelar dock lite hårdare och snabbare. Bra grejer här med fast lite mer traditionellt stöpt.

Wall of Silence pt. III

2011-02-26T12:00:00.002+01:00

Den sista i serien på ett tag till. Vet inte när jag kommer orka utöka den, men det kommer när det kommer (hej plattityd). Hade varit gött att sitta och syssla med det här oavbrutet egentligen och bara mata ut tavlor. Hur som helst blev jag missnöjd med färgkladdet på hakan och målade senare över det. Tror jag känner lite ånger över det nu i efterhand. Ser lite ut som ett överdjävligt blåmärke - och jag gillar det. Önskar jag hade fått till ena ögat på Branded i samma stuk.

Akryl på masonit-skiva. 122 cm * 75,5 cm.

Festival Radikal: Fattig Tjej

2011-02-23T17:12:00.005+01:00

Började dagen med att, med Greta, se andra filmen för det här årets filmfestival i Göteborg. Förstår inte hur det blev så dekadent att jag drack öl varje dag i en vecka istället för att gå på filmer. Visserligen värt på sitt sätt, men ändå dålig timing för en fyllevecka. Hade ju varit gött att se lite film på bio, så som det var planerat. Förstår heller inte gnället över att det skulle varit sämre filmer i år än tidigare. Tyckte det fanns mycket som verkade intressant och vill nog minnas samma gnäll från förra året. Onödigt. Såg 'At Ellen's Age' som fram till en tredjedel eller till mitten var väldigt långsam (jag gillar långsam film, så min lilla hjärna hänger med i svängarna) och bra i sitt porträtterande av ensamheten hos en flygvärdinna som får en panikattack och får sparken, lämnar sin partner och står sedan utan hem och får förlita sig på främlingar och ödets nyck. När sedan djurrättsaktivisterna, som förstås är vansinnigt dåligt framställda, kom in i bilden ballade allt ur och jag ville att allt skulle ta slut illa kvickt.

Efteråt gjorde ju tomheten i magen och närheten till Kelly's inte valet svårt att gå dit för en pizza och ett par hundra öl. Självklart sprang man senare på Ida, Kicki, Signe, Peter och Mange som fick med en på Revolutionär Kommunistisk Ungdoms festival istället för det planerade Shake Rattle 'n Roll-besöket. Redan här, på vägen till spelningen, minns jag att jag var så full att jag började prata om Palme-mordet. Känns ju lagom moget. Den där feberyran för några veckor sedan har ju uppenbarligen satt sina spår.

Väl på spelningen fanns det såklart enbart 50cl burköl. Något som inte är en favorit hos mig. Blev förstås tvungen att tvinga i mig ett par och det är nog dom ölen jag skyller resten av kvällen på. Nedgången. Förfallet.

Kändes ju lite lustigt att strunta i resten av festivalens framträdanden, speciellt när det faktiskt fanns tid till att se det ösiga, klezmeraktiga, folkbandet som spelade innan Fattig Tjej skulle börja. Men äsch. Lite jobbigt att ens vara på en fritidsgård för unga kommunister.

Nåväl. Det som lockade var som sagt Fattig Tjej som skulle uppträda på den öppna scenen ackompanjerad av en pianospelare den här kvällen. Härligt burleskt sådär. Tyckte det var djävligt bra och det var ju tur att snefyllan inte kommit riktigt än. Tror dock det är svårt att uppskatta klippen om man inte var där. Tror även att folk i allmänhet har djävligt svårt för att hålla käften när någon framför något. Så djävla mycket brist på respekt. Det finns nog inget annat jag hatar mer än just människor. Djävla pack. Något som gör mig glad är vetskapen att alla någon dag kommer dö och det fruktansvärt ensamma och utan att ha åstadkommit något i sina liv. Fähundar.

Efteråt minns jag enbart att vakten bad oss att gå iväg från ingången om vi skulle röka, men jag minns inte att jag umgicks med någon som rökte. Efteråt ett vagt minne av ett besök på Jazzå för att få tag på Lio. En spårvagnsresa där jag tror jag träffar Johannes och jag vill så gärna minnas vad vi samtalade om. Säkert inget vettigt ändå. Mer undrar jag vart jag varit och snurrat egentligen. Sedan en efterfest som jag inte riktigt orkade med, låtönskningar som inte hördes och som byggde på sneheten än mer och en äcklig clementin. Dock var det faktiskt en väldigt bra kväll, men hjärnan ville inte riktigt vara på samma nivå och lade sig i soffan för att försöka sova istället. Ett stort förlåt till alla som hade olyckan att träffa mig den kvällen.

Society is a Hole pt. III

2011-02-22T00:44:00.003+01:00

Fjärde i raden utav tavlor med färg vilket innebär att jag bara har en kvar att göra innan det känns lagom färdigt. Har varit lite struligt att välja den sista, men med lite hjälp gick det. Så snart dyker det väl upp ännu ett konst-inlägg. Vidare känns det djävligt pepp att jag idag fick svar på ett mail jag skickat till ett galleri och de verkar intresserade av att styra upp en utställning med mig snart. Pepp!

Akryl och akvarell på masonitskiva. 122 cm * 75,5 cm.

Koloni: Lafidiki & K-X-P

2011-02-21T23:28:00.000+01:00

SJUKT DJÄVLA TRÅKIGT LÅTSASOLJUD. Någon kallade det noise. Vart fan då? Dessutom satt majoriteten av publiken på golvet. Hade jag gjort det hade jag nog somnat. Det var på gränsen att jag gick från Gårdaskolan för att dricka öl och sura någon annanstans för att jag tyckte det var så vidrigt understimulerande musik han framförde. Aldrig mer Lafidiki. Tyckte fan det var jobbigt att man hörde det genom väggen trots att man inte behövde proppar under spelningen. Sänk tills du inte hörs alls nästa gång tack.

Vet inte om den dåliga stämningen gradvis försvann eller inte, men tur var väl att jag stannade för att se sista bandet, K-X-P, som rent kvalitetsmässigt kändes som totala motsatsen gentemot Lafidiki. Simpla, uppbyggande trummor. Stundtals stegrande takter. Enkel grotteko-sång med repeterade rader. Förstår verkligen jämförelserna med Spacemen 3 som jag kände vibbar av nästan hela tiden. Dock lite krautigare uppbyggnad och inte lika distat. Det var för djävla bra. Tycker det är väldigt synd att ha så dålig koll på finsk musik. Lär ju gömma sig en hel del guldkorn som dessa där.

Breathe

2011-02-17T21:43:00.004+01:00

Är man kvick så är man. Känns fint som tusan att få färdigt en till redan idag och ska börja på nästa efter att jag fått i mig ett par hemlagade veganburgare. Tror det blir den med hatt (som tydligen har titeln 'Society is a Hole' utav någon outgrundlig anledning) som ska få sig en färgklick på sig.

Akryl och akvarell på masonitskiva. 122cm x 75,5cm.

Branded

2011-02-17T12:05:00.004+01:00

Har tänkt om lite angående den här serien tavlor jag gjort och ska döna på färg på hälften (och då alltså lämna resterande som de är). Så här är den andra som blivit färglagd. Ska försöka ta tag i den tredje ikväll och fortsätta på resten nästa vecka. Pepp! Upphängning är även till största del fixad på alla utom en, så sjukt skönt att fått det i rullning.

Akryl och akvarell på masonitskiva. 122cm x 75,5cm.

Punk Illegal: Guilty, Anti Allt, Desperat & Unkind

2011-02-08T02:45:00.023+01:00

Guilty kändes mest tråkiga. Tror jag gick därifrån efter ett par låtar, antagligen för att få i mig lite krubb. Tror jag sen hörde en "Blitzkrieg Bop"-cover genom väggarna. Inte helt ok. Fast vad ska jag säga som spelat ett par Minor Threat-covers och även en d-taktad Song 2.

Var lite tvungen att se pojkspolingarna Anti Allt från Trollhättan. Bättre än mycket från skithålan Trollhättan men ändå ingen höjdare. Alltid kul med kids dock. Lär väl senare flytta utåt, hitta nytt folk och fortsätta spela i band. Så något gott kommer det väl ur det här.

Ännu ett i raden av band som Sylen sjunger i. Inget ont om att vara överdrivet produktiv, men någon gång hamnar man ju i ett band som inte är sådär toppen. Desperat tycker jag är ett av dom. Förstås inte dåligt, men jag förväntar mig mer när det är så mycket gamla rävar som kan sin grej med i bandet.

Mest peppad var jag på att se finska Unkind. Vet inte helt varför, men jag tycker det är smått underligt att dom ligger på Relapse. Hur som helst var det bra, men jag uppskattade de långsamma partierna mer än d-takts-renset. Det sistnämnda förstås djävligt bra det med. Men det bröt lite och jag blev mest frustrerad över att de inte körde enbart långsamt och gött så man kunde stå där och låtsas som om man somnade med bongen i handen varje dag.

Utmarken: Posh Isolation Showcase - Dag 1

2011-02-04T20:41:00.012+01:00

Det var överlag en djävligt fin kväll men jag tyckte det mesta var segt att kolla på förutom Puce Mary (?) och den sista akten, som jag tror var Sexdrome, som var sjukt bra. Hört efteråt att lördagen var bättre och en av de bästa kvällarna på länge. Segt att missa det i förmån för spelningen som kommer i nästa blogg-inlägg. Men "c'est la vie" som gallerna säger.

Alkohol är ju ett återkommande, och ack så tråkigt, tema i den här bloggen. Men en liten not till mig själv; jag borde sluta bli så nedrans packad på Utmarken så jag kommer ihåg saker och kan skriva i alla fall ett par vettiga ord om spelningarna. Att jag den här gången inte ens är säker på vilka akterna var jag filmade känns ju ännu bättre. Som ännu en sidnot så får nästa inlägg vänta tills nästa vecka, och tills dess har jag även fyllt på bufferten än mer!

Truckstop Alaska: Rhinosurgery, Lautstürmer & Aggrenation

2011-02-04T14:20:00.020+01:00

Trodde inte jag skulle vara förmögen att ta mig till spelningen på grund utav en hel vecka lång feberyra som varade tills några dagar innan festen. Något som sänkte min matlust ytterligare och då även orken. Som tur var tog mitt immunförsvar sig i kragen och fixade upp skiten och det blev en av de bättre kvällarna på väldigt länge. Visserligen inte så mycket tack vare spelningen utan snarare festen och efterfesten och främst dagarna som följde i dess vaka.

Rätt trälig tvåtakts-punk som inte riktigt föll mig på läppen. Låter kanske som att jag tycker att man måste spela d-takt för att vara något att ha, men det är absolut inte så jag menar det. Tycker att Rhinosurgery i övrigt lät som ett vanligt käng-band men fumlade bort det bra dom har genom att inte mangla på. Äh, jag vet inte. Det bästa med det var att någon britt hade trott att det var en stödspelning för en noshörnings-operation tack vare bandnamnet. Underbart.

Minns inte så mycket vad jag tyckte om vad Lautstürmer bjöd på. Antagligen kände jag likadant som på skivan, att det är ett helt ok band men inget som direkt sticker ut. Inget att hylla men inte något att direkt gnälla på heller. Anar att jag såg några låtar och sedan ägnade mer tid åt min bäste vän ölen.

Förvånade mig lite att Göteborgs-bandet Aggrenation skulle spela sist när det var två utbölingsband och ett utav dom dessutom var det tidigare Lautstürmer som jag sällan hör någon säga något ont om. Kort och gott kändes det som deras bästa spelning hittills. Smålustigt att ena gitarristens strängar gick redan i första låten och andra-gitarristens i den sista.

Visserligen var det värt det för att slippa göra det dagen efter, men lite jobbigt att på fyllan kånka iväg på gitarr och förstärkare till replokalen. Dagarna efter: Träningsvärk som fan i benen. Otränad kille. Kontenta: Sjukt ovärt att röra på sig. Sedan var det ju ändå tillbaka till Trucken för att med Benny styra upp det utlovade gaget som vi glömde ta. Medan Benny började gå mot de ansvariga så vek jag av till garderoben och tjatade till mig en snygg indie-slunga med Truckstop-tryck. Gött. Tänka på sig själv före bandet.

Sedan vankades det efterfest med så djävla fina människor och det höll ju på till morgonen. Upptäckte Moldy Peaches (hej, jag är sen), fick ett godkännande för att flytta till Göteborg och fick hänga med den finaste. Tror jag kapitulerade runt 8, mest för att det började bli lite segt att ta hand om en vän hela tiden (vilket visserligen var fruktansvärt roligt i etapper).

I övrigt tycker jag inte om att jag börjat censurera det jag skriver mer och mer. Fram med det raka igen. Helvete. Varför måste jag tänka på andra?

Grävlingen: Gearhead, Gust & I Am Hunger

2011-01-09T15:46:00.028+01:00

Det är sällan det händer något i Trollhättan och det är än mer sällan det händer något bra. Grabbarna i I Am Hunger styrde upp en spelning i deras replokal med två andra band och det är länge sedan jag varit mer pepp på något i Trollhättan än nu. Hoppas innerligt att dom fortsätter att ha spelningar i repan för det behövs fan något som känns på riktigt i den här staden. Det är förstås litet och intimt också. Backlinen får plats på scenen, sen får bandet stå på golvet - perfekt. Kan inte säga det nog gånger att det här är ett av de bästa initiativen på länge.

Sjuntorps-hårdrockarna Gearhead började. Annonserat som thrash, som jag ibland kan finna iaf uthärdligt, men det här var bara tråkigt.

Gust var exakt som väntat djävligt bra. Klassisk hardcore (som ändå hade lite kängvibbar) och kryddat med lite tunga och långsamma partier då och då. Skulle nog gå så långt att säga att det här är mitt favoritband från Trollhättan, även om det kanske inte säger så mycket eftersom det inte kommit några vidare storheter härifrån. Dessutom är trummisen så äckligt djävla tight att man vill slå honom.

Bandet som jag innan var lite rädd för att vara tvungen att skriva ner eftersom jag aldrig någonsin tycker det är ok med skönsång i ett hc-band. Som tur är har dom slutat med det och det låter så djävla mycket bättre när det bara är gammalt hederligt skrikande. Lite i samma fåra som Gust, men mer (rätt peppig) 2000-tals HC typ. Tror dom ett par gånger hade dom någon synthslinga som gjorde att det påminde mig, i brist på andra referenser kanske, om Norges The Spectacle. Gillar't!

Truckstop Alaska: Nyår med Jon Loxbo & Uran

2011-01-06T15:02:00.000+01:00

Jag är en sådan miserabel människa att jag redan efter förfesten har minnesluckor. Har inte ens blekaste aning om hur jag tog mig till Truckstop Alaska. Minns däremot att jag det första jag gjorde var att köpa nya öl och en hummus-rulle. Det sistnämnda antagligen för att stävja av fyllan en aning. Strax därpå intog väl Jon Loxbo marken. Beskrivningen utav framträdandet lovade mycket men nådde inte ens upp till tröskeln. Lite som om klassens clown klätt ut sig och utförde diverse pajaskonster på roliga timmen. Undrar om det egentligen är jag som är Jon Loxbo. Någon skrek "skaffa manus!" vilket jag motvilligt nog själv kände att det skulle behövas. Jon Loxbo sparade paradnumret "eldslukning via röv" till sist. Vilket ju var det alla väntade på. Självfallet var förstås inte heller det någon uppenbarelse utan hörde till samma rang av clown-konster som tidigare nämnt.

Efter att ha missat otaliga konserter, av lika många olika skäl, med Uran så kändes det mer än givet att åka och fira nyår med att se den (iaf den här gången) 18-armade orkestern. Det var förstås inget annat än klockrent.

Fint att fira av sista året i sällskap av min första kärlek som var på besök i Sverige och med en ny sådan som jag egentligen inte vet om det bara är någon jag hängt upp mig lite på eller vad som egentligen är grejen. Oavsett en djävligt fin människa som jag vill lära känna bättre. Fyllan var ju helt extrem och jag har hört att jag såg hängig ut som fan mot slutet. Antagligen såg jag ut som en obäddad säng i både nylle och kroppshållning. Eftersom alla andra verkade ha gått (en hade tydligen däckat och en annan var och rökte, men det fattade man ju inte då) så det slutade med att jag lånade ut en hunka för att Per skulle köpa en kasse öl och jag följde med hem till honom för att slagga på soffan. Tror någon sa att klockan var runt 5.

Nu, flera dagar efteråt, har jag fortfarande inte hämtat mig ordentligt, så jag kan inte annat än tacka mina vänner och Truckstop Alaska för ett grymt nyårsfirande samt önska alla god fortsättning.

Utmarken: Skönhet, Lust for Youth, Document One & Altar of Flies

2010-12-22T17:23:00.004+01:00

En djävligt bra kväll.

Woody West: Sleepy Sun

2010-11-21T19:17:00.018+01:00

Den här gången var de långt bättre än senast jag såg dom (på Way Out West alltså) och nog fanken av de bättre spelningarna med dom. Trots avsaknaden av Rachel. När jag frågade vad som hänt så fick jag det korta svaret att hon slutat. När jag kommit hem och luskade i det lite visade det sig att dom hamnat i något sorts gräl och hon lämnat dom. Resten utav Sleepy Sun (eller deras PR-firma) verkar inte vilja lämna något svar på hennes anklagelser. Djävligt lustigt. Sleepy Sun gör helt klart en förlust utan Rachel, som ger en bra kontrast till Brett, och frågan är om jag kommer se dom fler gånger efter det här. Fever var en sämre platta än debuten och om inte nästa har lite mer schwung så ser det ju mörkt ut.

Efter spelningen spelade dom Military Madness utav Graham Nash och jag proklamerade att det var världens bästa låt. Flera gånger. Här började nog folk förstå hur djävla fnö jag var. På det så tvärt-om-biktade (det var länge sedan jag syndade...) mig för Robin. Det var rätt kul. Sedan lyckades jag fjäska till mig en sovplats på hans soffa genom att köpa öl. Somnade på vagnen och det första jag gör (bokstavligt talat första steget jag tar utanför vagnen när vi går av) är att spy. Att jag dessutom hade min kamera runt halsen, som förstås följer tyngdlagen, slutade i att den fick hälften av vomeringen på sig. Skrattade åt det med spygråt i ögonen men, den lite nyktrare, Robin tyckte kanske inte det var riktigt lika kul i och med risken att jag skulle spy ner hans lya. Det här hade ju varit ett tillfälle att spy någons namn i snön eftersom jag hade ett vittne. Tyvärr var ju inte sinnet i tillräckligt bra skick för att komma på det.

Som en liten parentes vill jag hylla människan som hittat min blog genom sökningen: "se på klipp när folk spyr". Jag älskar dig!

Koloni: Screaming Females, Trapped in a Loop & THNKBX

2010-11-21T19:16:00.016+01:00

Göteborgs TNKBX överraskade inte genom att vara dåliga. Djävligt tråkig "black metal" som i ärlighetens namn stundtals påminde mig mer om screamo. Hade hoppet uppe på att dom likmålat sig med spritpennor, då hade jag kanske börjat gilla det en aning, men såklart hade dom inte det (om den nu inte var vattenlöslig).

Har en viss rädsla för att Trapped in a Loop ska låta på skivan så som det lät live denna gången; outmanande, slätt och avsaknaden av ett visst kaos. Visserligen kommer jag ändå försöka köpa den tillslut fast vid ett tillfälle då det faktiskt går att frakta skivan från stället och hem (när det är mindre snö och fylla inblandad alltså). På något sätt känns det tryggt att dom inte konstant håller samma form, men ändå är det förstås tråkigt att pricka in en av de tamare spelningarna när man vet att dom kan vara riktigt bra.

Sist ut var förstås var såklart jänkarna i Screaming Females som, tvärtemot tankelådan, överraskade genom att vara tråkiga som fan. Först var det djävligt ballt med fula solon. Rätt snabbt märktes det att det var receptet på låt efter låt. Orkade inte riktigt med det där så det blev nog första gången jag inte lyssnade klart på ett enda band på en hel kväll. Dock är ju jag och baren rätt bra kompisar så...

Slow Burn pt. II

2010-10-30T14:13:00.003+02:00

Akryl och akvarell på pannå. 75,5 cm * 122 cm.
2010.10.29

En slags parentes. Jag tror 2010 är ett av de underligaste åren jag gått igenom; kommit över min stora kärlek, börjat på högskola, fått jobb & börjat spela med två band (vilket antagligen är det bästa i år). Undrar om det ska gå uppåt ett tag till, med vad nu det skulle kunna innebära (flickvän? lotterivinst? hitta ett jobb som är relaterat till mina intressen?), eller om det ska börja rasa nedåt. Kommer det hålla så länge att till och med eventuellt nyårsfirande blir roligt för en gångs skull? Chansen för det känns ju fortfarande minimal, men hoppet är ju det sista som lämnar idioten.

Paramount DIY: Symptom & Avfart 33

2010-10-22T21:26:00.013+02:00

Hade visst missat en mapp med live-videor i allt uppladdande och annat stök jag hållt på med och det pedanten i mig blir irriterad på att det nu inte hamnar i kronologisk ordning. Hur som helst är det här från Paramount DIY i Roskilde. Trängas i en bil hela vägen från Göteborg ner (och upp igen). Upptäcka att festivalen är mindre än vad man trott. Supa ner sig och sedan få reda på att dom inte alls hade toppar med mer att låna ut osv (fast det löstes ju tack vara A33, tack!). Kul att stöta på ett par bekanta ansikten från Göteborg också.

Både Symptom och Avfart 33 var djävligt bra. Onekligen höjdpunkterna på festivalen vad det gällde band. Det var så länge sedan och jag har varken anteckningar i huvudet eller i fysiskt format om vad som hände förutom att jag gjorde bort mig. Vilket förstås är lustigt, men jag orkar inte plottra ner det nu. Det får räcka med videorna och det här svamlet. Hej då bloggen!

Spatt: Aggrenation

2010-10-17T18:24:00.009+02:00

Började med något akustiskt band med en tjej på skönsång. Tyckte det var pinsamt tråkigt. Alldeles för slipat. Dom var för duktiga för att jag skulle hitta någon riktig känsla i det. Vissa delar av musiken var dock intressanta, men jag orkade knappt sitta kvar. Tur för bandet att det var så kallt utomhus så man ändå var tvungen att stanna kvar inne. Hur som helst var det inte min kopp thé, så de som gillar den typen av musik tycker väl det är bra för jag kan inte gå och påstå att de är utan någon skicklighet. Det kommer säkert en dag då jag sitter med en The Preacher & The Bear-skiva i handen och får ta tillbaka det här.

Massa tack till Gretard som var snäll och ställde upp med att filma! Aggrenation gjorde nog sin bästa spelning hittills, fast behöver nog fan röra lite mer på sig på scenen. Speciellt den där långhåriga djävla hippien (ta och klipp dig för fan). Men det lät rätt tight i alla fall och det känns som att bandet tagit sig en bit från senaste Göteborgs-spelningen (då på Egalia). Fast det är inte ok att köra extranummer när det bara är 2-3 personer i publiken som ropar efter det. På med huvudbandet istället!

Kunde varken supa eller stanna kvar hela kvällen eftersom jag skulle jobba klockan 7 på morgonen efteråt. Missade således Brutal Knights (för andra gången) och det känns fan inte ok. Sprang ifrån Underjorden, utan att säga hej då till alla vänner, för att hinna med sista bussen hem och det var på håret att jag inte enbart skulle missa Brutal Knights utan även färden hem.

Truckstop Alaska: Oktoberfest

2010-10-06T20:09:00.010+02:00

Eftersom Aggrenations Trollhätte-spelning blev inställd tänkte jag från början egentligen passa på att se Melt Banana (med flera) på Kolonis mini-festival i Kungälv. Passa på att stödja sin favoritarrangör och så vidare. Sedan slog förstås tröttheten till och jag tänkte att jag bara skulle åka in till Göteborg för att repa och sedan ta bussen/tåget hem vid åtta-snåret. Självklart missade jag bussen och kände inte riktigt för att vänta in nästa. Det resulterade förstås i att jag hakade på Jonte och Andreas till Truckstop Alaska för att bevittna sista dagen av deras oktoberfest. Slank ner en herrans massa öl (400kr på bara inträde och öl) och jag var helt väck långt innan kvällen blivit särskilt gammal. Kom dit i mitten utav första bandets (Beast) spelning och det var långt ifrån min kopp thé vad det gäller hårdrock men tyckte det var djävligt roligt att kolla på tack vare nivån av berusning och alla stereotypa hårdrocksgrejer. Största behållningen var, utan tvekan och utan att förvåna någon som känner mig, rundgången i slutet av spelningen när de lade ifrån sig sina instrument.

Nästa band bemödar jag mig inte ens att kommentera. Trots det grymma namnet, Witchgrave, var dom så trôkiga att jag vill skriva "trôkigt" med versaler. Det var roligare att kolla på Beast-distrosnubben som stod och höll upp en Beast-tischa (eller om det var en skiva, minnet är dåligt) nästan hela kvällen.

Nästa band ut på scenen var Martyrdöd. Crust-eliten. Jag gillar dom och har deras vinyler men spelningen imponerade inte direkt.

Kvällens bästa band var jag för väck för att spela in. Egentligen snurrade jag nog runt mest mellan allt folk man skulle snacka med och var full än att se dom. Men Våld var djävligt bra.

Sist ut var all-star-jänkarna Deathraid. Det som flera tidigare tyckt var värt att skippa Melt Banana för att se medan jag, förstås, påstått motsatsen. Självfallet hade jag rätt. Det har jag alltid. Det var inte dåligt men rätt standard. Förstår ju varför folk vill se det, men det är inte ett band jag tycker är särskilt märkvärdigt. Ändå ger jag er några videor med dom från kvällen.

Efter alla spelningar har jag näst intill bara en sak i minnet. Det var när jag kände mig tvungen att prisa någon persons synliga tatuering med motiv hämtat från Det Sjunde Inseglet. Min kommentar fick en väldigt frågande min. Jag tror jag upprepade vad jag sade men den bestod. Utgår från att det betyder att jag antingen var alldeles för full för att få ur mig tal någon annan förstår eller att personen inte har någon koll på vart motivet kommer ifrån. Säkert finns det andra förklaringar men jag låter det vara så. Grym kväll.

Way Out West 2010: Sleepy Sun

2010-08-17T12:47:00.012+02:00

Torsdagen spenderades mycket på att åka fram och tillbaka för att fixa biljett efter att jag blivit blåst av en internetförsäljare för mycket. När det äntligen var löst var det bara att ta sig till Sticky för att vänta in att dom skulle öppna Top Floor så man kunde döna in och "missa" Harlem och sedan kolla på Sleepy Sun. Är mycket för att se band live, men Harlem lockade mig verkligen inte från min sittplats. Skulle jag gått någonstans hade jag gått ut istället.

Inte för att jag hade större förhoppningar, men varför spelade dom sådan skit på Sticky? Höll inte alls samma tema som resten av festivalen. Dessutom märkte Simon att låtarna upprepades flera gånger under kvällen. Som om de satt på en dålig blandskiva på repeat & shuffle. Det hade varit pinsamt om det inte vore just Sticky Fingers...

Sleepy gjorde nog den sämsta spelningen jag sett med dom men det betyder inte att det var dåligt. Har inte så möe att skriva om det, speciellt inte såhär flera månader i efterhand. En ny låt fick jag i alla fall in och det känns ju gött. Visserligen lovar det väl inte så mycket för nästa skiva, men ändå.

Resten av festivalen kändes misslyckad som fan. Hela fredagen led av helt otroligt mycket bas (vad fan höll ljudteknikerna på med?) och det var inte så många band som egentligen lockade. Wu och Iggy var väl det jag orkade se. Inte ens hela (av de levande) Wu-Tang Clan var där, men man ska väl inte klaga. Djävligt gött att ha sett. Massa gamla hits. Mycket GZA. Gött. Iggy Pop & the Stooges var festivalens höjdpunkt och frontmannen kändes som att han vore 16 igen med allt springande, krälande och juckande. Visserligen avslöjar väl det fladdriga skinnet att han har "några" fler år på nacken.

Skojade hela tiden om att gå på Drums. Något både jag och Simon ville se men kände att det var lite väl tidigt (13.30). På något vis lyckades vi ändå ta oss dit men blev rätt besvikna. Lät väldigt mycket Cure och var allmänt tråkigt. Dock var väl jag mer besviken än Simon. Ville se både Girls (prioriterade Systemet-besök) och Radio Dept. (via hörsägen ska de vara dåliga live) så det skippades i förmån för att hänga utanför med vänner (spriten).

Nästa stop var Håkan Hellström som skulle köra hela "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg". För djävla tråkigt och förstår inte hur alla kan uppskatta det till den nivån folk uppenbarligen gör. Jag tror jag tycker sämre om den herrens musik efter spelningen. Rörde mig längre och längre bak och försökte hitta någon annan förströelse men orkade inte ens stå i kö för att köpa öl. Tillslut räddade dock Lina och Anders mig och vi gick till Broken Bells-spelningen i tältet istället. Började med en långsam, atmosfärisk, postrockig intro-låt som ändå kändes som att det kunde bli något gott utav när de väl körde igång. Såklart blev det istället bara sämre och sämre och man mådde ju illa av att vara fast mellan detta och Lykke Li. Dessutom regnade det och jag var nykter (trots en massa öl, cider och sprit). Trodde länge jag skulle förvisa mig själv från festivalen och istället åka hem till Mpo och laga mat men lyckades hålla mig till Chemical Brothers som var hyfsat bra. Justa video-projektioner det lilla jag orkade stanna. Hade velat höra Horse Power men kände att en tom vagn var att föredra...

Tog en kik in på Bengans lilla stånd och hittade en Sonic Youth-biografi utav David Browne för en hunka och det kändes rätt värt att plocka med hem där det blev en redig dos linssoppa med Emilie och nattligt flum-samtal.

Slutsatsen är att det trevligaste var hänget i lägenheten med Simon, Mpo och Lluvia. Förfesten på torsdag var bättre än själva festivalen och att jag borde tagit volontärpasset jag blev tilldelat.

Rockefeller: Skinny Puppy

2010-08-10T21:25:00.005+02:00

Hade i förväg tjuvkikat på ett par setlists från tidigare spelningar på den här turnén och blev rätt nöjd av att läsa hur många, fruktansvärt bra, gamla låtar de tänkt köra. Utan tvekan värt de ~700 kr det kostade med resa, biljett och dricka.

Nu minns jag inte vilken låt som var först ut, men Nivek Ogre hasade sig upp på scenen med hjälp av en rollator. Vita ytor överallt som det projicerades videor på. Allt var sjukt snyggt. En total upplevelse. Mina färdigheter i att skriva är inte tillräckliga för att jag ska orka beskriva spektaklet Skinny Puppy. Är fortfarande sliten från festivalen och gårdagens spelning.

Tyckte de nya låtarna hade tagit någon slags influens från electro och trance, saker som jag förstås inte gillar, fast gjorde det bättre. Som om de på något sätt läxade upp artister ur de genrerna.

Kort sagt en av de bästa konserterna i mitt liv. Ett set där gamla hits är i majoritet blandat med de bästa låtarna från senaste 2-3 skivorna går inte fel, speciellt inte med deras scenshow. Får jag chansen att någon gång se dom igen kommer jag utan tvekan ta den.

Puntala Rock: Backlash, Büfo & Social Chaos

2010-08-01T15:36:00.017+02:00

Resan från Göteborg till Stockholm blev nykter då vi inte hade tid för pissepauser (som hade krävts om man skulle hiva i sig öl efter öl) och väl framme, precis i tid, var de flesta för sega för att börja dricka. Något som löstes efter någon timmas halv-sömn på färjans golv. Lonkero-kopior, fiskshot och mintu vevades runt i hederlig fyllemanér och man varvade sina klunkningar med små tupplurar. Någon köpte vansinnigt dyr sallad, andra sjöng karaoke och jag åt mina medhavda baguetter som verkligen var en räddning på resan.

Väl i land och på väg mot festivalen blir vi, och bilen bakom oss, med om en smitningskrock av en idiotförare som svänger in framför oss, tvärnitar och gasar iväg fort som attan. Vi tappar bort bilen framför oss (som visste vägen) och vi stannar vid en mack och ringer polisen för att polisanmäla skiten så Bandarn' skulle kunna få sin bil reparerad på försäkringen. Självklart var det till ingen nytta då finska länsman inte kunde engelska och inte förstod att det var den tredje, smitarns' pöjk, som var boven och inte Bandarn'. Slutade med att dom guidade oss till campingen. Antagligen mest för att slippa oss. Folk på dåligt humör, försvunnen dricka och trötthet gjorde att jag valde att försöka däcka direkt istället för att hålla på att försöka vara punk och festa igenom natten.

Till och börja med kan jag ju säga att det blev betydligt färre band sedda än vad jag hade planerat. Dock var det jag såg, förstås, djävligt bra. Var peppad på att det var så mycket okända band. Jag gillar ju sånt!

Började väl med Backlash (om det nu inte är något annat band, minnet är dåligt). Djävligt bra. Gillade hawaii-skjortan. Mer icke-punk på punkspelningar tack!

Förundrad över att Büfo skulle spela på lilla scenen gick jag dit glad i hågen. Insåg väl att de förstått att lilla scenen är roligare publikmässigt och har bättre ljud. Bra över förväntan.

Under Social Chaos spelning gick elen på hela festivalen. Rätt trôligt eftersom dom var såpass bra att jag ville se andra hälften av deras spelning och således fick stå kvar och vänta tills det kom tillbaka igen. Men det var det väl värt antar jag.

Utöver dessa såg jag ett par låtar av Kylmä Sota - djävligt bra grottmänniska-käng, och Dezerter. De sistnämnda var en stor flopp. Kul att ha sett och de körde såklart några av det gamla hittarna. Gillar även att den här festivalen fick mig att inse att jag fan gillar rödbetor. Djävligt mycket dessutom. Största minuset var ändå att jag tappade bort min skarf - den enda jag någonsin gillat. Bög.

Fallens Dagar: Freddie Wadling

2010-07-18T23:28:00.000+02:00

Fallens Dagar är det årliga tillfället då allsköns fylle-idioter samlar sig i Trollhättan och super dyr ful-öl i äckliga öl-tält och skrålar med när någon trubadur kör covers. Die Mauer. Efter helgen är slut brukar det ligga soppåsar lite varstans, ölmuggar, konfetti och lott-stumpar nerlusade över hela gatorna. Inte det vackra Trollhättan alla brukar prata om.

Problemet är att det oftast dyker upp ett band man vill se. Den här gången Freddie Wadling. Att tältet enbart hade något på 150 personer vid denna spelningen säger väl lite om det hela. Freddie i Trollhättan på gratis-spelning och ingen dyker upp. Inte ens folk från grannkommuner bemödar sig att ta sig hit då de med all säkerhet vet vilket svineri (fel sorts svineri bör väl tilläggas) som begås.

Blitz: Strike a Match, Common Cause & From the Depths

2010-07-13T13:38:00.002+02:00

Var djävligt peppad på att gå på Blitz för första gången på säkert 2 år. Fan vad stelt det kändes när jag kom in...och scenen var borta...och öl-försäljningen också. Det kändes inte alls bra och jag satt och surade ett tag tills jag tog mig i kragen och gick över gatan för att döna en bärs. Slank ner fort som attan eftersom klockan redan var långt över tiden då första bandet skulle på. Smet ut och in igen men inget band. Förstås resulterade det i ännu en sväng över gatan och en snabbt drucken bärs. Sedan vågade jag inte gå tillbaka till ölhaket igen pga risken att missa något. Dock väntade jag säkert 20 minuter eller något. Hade lätt hunnit 2 bärs till. Undrar vad dom på ölhaket tänkte om mig egentligen. Måste sett rätt lustigt ut att gå in och halsa öl och ut igen. Hur som helst...

Strike a Match delade först ut text-blad till låtarna dom skulle spela och sedan körde dom igång. Inte helt min kopp thé men underhållande. Klyschiga texter (som alltid) men funkade bättre när dom sjöngs. Påminde om gammel-hc blandat med det som kom ur hc-scenen i Amerika när kidsen tröttnade på att spela snabbt och skrika. Mest på gitarrspelet antar jag och det var nog det som höll kvar mig hela spelningen. Sedan var ju inte sångarn' rädd för att röra sig heller och det ger ju något att kolla på också. Heh. Dock bad dom folk komma längre fram (något vartenda band upprepade den här kvällen...). Alltid ett minus. Band som behöver be folk komma närmre förtjänar inte att ha publiken nära sig.

När deras set var slut var det tillbaka till samma rutin som innan. Nu hade dessutom Funhouse öppnat så det var att gå ner dit istället för haket med 2-3 teveapparater. Jag betalade sonika 20 norska mer per öl för att slippa tv-skiten. Det var det värt. Dock spelade dom mest skit på Funhouse den kvällen även om det slank in en Terrorizer-dänga vilket såklart uppskattades.

Väl klar med öldrickandet var det tillbaka för att se Common Cause som jag tyckte var rätt dåliga. Trökig HC. Macho. Lönnfet sångare som började få en liten flint-fläck. Nä tack. Öl prioriterades efter 3 låtar.

Innan huvudakten, From the Depths (som spelade på Punk Illegal-festivalen dagen innan), gick på så stod dread-gitarristen såklart och propagerade om något som jag inte längre minns. Dock minns jag att det var samla gamla tjöt sedan 30 år tillbaka men det var inte direkt oväntat. Crimethinc-band och allt. Men jag gillar det. Typiskt Crimethinc-crust.

Efter skiten var det bara att ta en fylle-promenad, med Sun City Girls i lurarna, längs t-bane-spåret. Förstår faktiskt inte hur jag lyckades hitta hem till min bror eftersom jag aldrig promenerat ända från stan till honom.

Heart of Snow pt. II

2010-07-04T14:18:00.005+02:00

Det har visserligen blivit flera saker målade det senaste, men jag lägger bara upp en utav dem. Måste köpa nya masonitskivor så jag kan fortsätta min 10-delade serie och mitt andra experimenterande så jag kommer någon vart med skiten någon djävla gång. Känns mycket som att jag står och stampar enbart för att jag just inte har något att måla på.

Så småningom ska det dyka upp videor från Blitz (From the Depths, Strike a Match & Common Cause) och Egalia (Leda, Lars Adaktusson & Ursus). Tålamod!

Egalia: Leda, Lars Adaktusson & Ursus

2010-06-16T11:18:00.000+02:00

Det är sällan jag går igång på kängband i dessa tider, men Leda överraskade stort! Skönt att slippa macho-attityden som många i stilen verkar ha också. Folk har snackar så djävla mycket om t.ex. Giftgasattack (som jag tycker är djävligt tråkiga) i flera år, jag tycker Leda gott kan ta över den hypen. Det är lätt Göteborgs bästa kängband. Snuskigt bra men det fångas inte riktigt i klippen då trummorna verkar ta över ljudbilden. Dom satte i alla fall ribban ganska högt för dagens spelning...

Lars Adaktusson hoppade väl ungefär på samma höjd som tidigare nämnda Leda men lutar på något vis mer åt 80-tals hardcore, med svensk sång, men med lite glimten i ögat. Dom hade dessutom en tavla med ett porträtt utav Adaktusson på scenen.

Har flera gånger varit inne på Ursus myspace-sida och lyssnat. Varje gång tyckt det börjat stabilt men så bryts det alltid ner med någon solo eller ackordbyte som får det att låta snällt eller tralligt. Alltså hade jag inte så värst höga förväntningar på dom men anade ändå att dom skulle leverera pga vilka band medlemmarna tidigare varit i...

Kontentan är att det här är en av de bästa punkspelningarna jag varit på. En annan spelning som kommer till minnes som bland det bästa är den på Majvallen med Skitkids, Sanctuary in Blasphemy & La Fraction.

Något som förvånade mig lite var att Egalia ännu inte flyttat från deras lokal. Jag är ju nyfiken på det nya! Kom igen!

La Vapeur: Scout Niblett

2010-06-09T16:38:00.000+02:00

Gotisk innergård med sXe-servering med korvbröd (med korv gjord av kött alltså)? Bisarra djävla sepe-edgare från Frankrike...Men djävligt bra spelning. Bättre än på festivalen eftersom det inte var någon stor scen och det kändes som att dom gjorde bättre ifrån sig också. Sista spelningen på turnén och allt. Måste känts skönt att äntligen slippa allt kringflackande och bara döna på allt man har på sista destinationen. Spelade även längre än på festivalen, men det kan även varit regnet, som började halv-vägs in i spelningen, som gjorde att kändes lite längre än när man stod i solen och drack rom och cola. Önskar jag hade haft mer plats på minneskortet att spela in, men hade, efter det här, fyllt 11 Gb med film och foton.

Efteråt var det öl med, min Couch Surfing-host, John David på något socialisthak och efter det på ett djävligt sunkigt punk-/psychobillyställe som hade den skönaste soffan jag nog någonsin suttit i. På vandringen hemåt efter all öl frågade jag fan kycklingen som fanns överallt på gatorna i Dijon innebar. Tydligen var det ingen kyckling utan en uggla som visar vägen för alla turister och annat pack till "den riktiga ugglan" som sitter på någon katedral. En liten djävla stenskulptur på fasaden som många av lokalborna rör vid för att det ska bringa dom tur. Något de inte pratar om är att det inte är original-ugglan utan en ersättning från när den gamla, riktiga, förstördes utav konstskole-elever. High five till dom! (Dessutom var dom kollaboratörer under andra världskriget och senapstillverkningen har till större delen flyttats till Rumänien)

Casa Mock: Sex in the Soviet Union

2010-06-05T00:12:00.010+02:00

Jag vet med säkerhet ett par stycken som kommer tycka det här är dåligt, men det rör inte mig, och med stor sannolikhet inte Sandra heller, i ryggen. Det här är skitbra och nog det enda bra som kommit ut ur Trollhättan. Spelade i ungdomens dagar i, det långt nedlagda hårdprogg-bandet, Markus med Skägget som släppte ett par demos på CD-r. Det här är förstås bättre och har flyttat sig en bra bit från det tidigare. Så som man gör när man får ett par fler år på nacken. Fast självklart känner man ändå igen det och fantiserar man ihop ett uppbackande band hade det nog ändå inte landat så långt ifrån. Fast ambitionen verkar vara att köra på egen hand den här gången, och det är nog det som kommer fungera bäst.

City of Glass

2010-06-04T15:00:00.003+02:00

Det har varit ytterst tomt på uppdateringar av den enkla anledningen att jag inte har råd att gå på spelningar exakt hela djävla tiden. Dock kan jag lova att det kommer en rätt fet uppdatering med djävla massa videor om någon vecka eller så. Tills dess får det här pryda bloggen:

Primavera Sound: Söndag

2010-05-30T14:59:00.000+02:00

Real Estates park-spelning var något jag peppade otroligt mycket på redan någon månad innan och trodde det skulle bli årets bästa Primavera Sound-spelning. Sjukt bra och inte långt ifrån, men på min topplista i slutet av det här inlägget kan man ju se hur det gick.

Dum Dum Girls var djävligt dåliga men öppnade, enligt John, med en GG Allin-cover vilket känns som att dom vann lite cred på ändå. Jag har dock ingen koll alls på om det är sant eller inte då jag inte lyssnar på den djävla gubben. Efter det blev det ett djävla fylleslag som involverade bland annat palmklättring och fontän-moshande. Båda delarna stod John för.

Och tillslut en top 5-lista över hela festivalens band. Tidens tand har ändrat lite på det. Under festivalen låg andraplatsen på första och vice versa.

Top 5 overall

5. Thee Oh Sees
4. Shellac
3. Real Estate (söndag)
2. Comanechi
1. Scout Niblet

Cuerpos får ett hedersomnämnande. Önskar jag hade sett hela spelningen men var som sagt sent ute. Vidare så vet jag fan inte vilket som var sämst, Slits eller Condo Fucks. Det lutar fan ärligt talat åt Slits. Fy i helvete vad pinsamt dåligt det var.

Primavera Sound: Lördag

2010-05-29T11:49:00.000+02:00

Efter mycket om och men blev det tillslut ändå av att jag och Mathias gick iväg till parken för att kolla på banden och det var helt klart rätt beslut. Första bandet vi såg för dagen, Circulatory System, överraskade mig med att faktiskt vara rätt bra. Jag hade skrivit upp det på min lista att se ifall det inte fanns andra alternativ men det var som sagt hyfsat bra. Bra band att starta den här dagen med.

Något djävla skitband spelade efteråt, Smith Westerns kanske det var, och vi drog iväg för att hitta baguette, tomat och öl i någon liten kvartersbutik. När vi kom fram hade Thee Oh Sees nog redan börjat och det var sjuuukt bra. Djävligt jobbigt att få en så dålig plats bara och det sänkte det lite att inte kunna vara mitt i smeten. Får helt enkelt se till att se dom igen, fast det kommer aldrig bli samma stämning som det är i den där palm- och sandtäckta parken.

Ganglians passade såklart bättre i parken. Alla band gör det. Heil parken! Om det något år blir för dyrt med själva festivalen känns det fan värt att åka ner bara för att hänga i gratisparken. Park park park.

Primavera Sound: Fredag

2010-05-28T23:24:00.000+02:00

Var ohyggligt bakis och trött den här morgonen och det resulterade i att när jag stigit upp ur sängen gick jag ut till vardagsrummet och lade mig i soffan och sov istället. Det slutade i att jag missade hela Cuerpos spelning förutom 2 låtar. Rätt surt eftersom jag peppat rätt hårt på det efter att ha lyssnat på deras myspace. Någon slags gamla skolans gåffig post-punk. Spaniens Makthaverskan? Näää, ha ha. Fett bra var det lilla jag hörde och jag ser fram emot demon som jag tror skulle komma ut i september/oktober om allt går som beräknat.

Scout Niblett. Det känns ju alldeles för simpelt av mig att referera till detta men det får gå. Det är ju inte så att någon läser min djävla blog ändå. Tycker det stundtals känns väldigt PJ Harvey utan att plagiera. Med andra ord är det ruggigt bra. Svajigheten beror inte på filmarens nivå utav nykterhet.

Strax efter Niblett slutat sitt set var det bara att traska vidare till Ganglians som skulle köra sin första spelning för festivalen (det skulle även bli en unplugged och en i parken som jag såg fram emot lite mer). Det var en go spelning men inte överdrivet spännande egentligen. Inget att direkt gnälla på men inte mycket att hurra för heller. Hört en ganska rolig historia om den scenansvariges magväska vid den här scenen för övrigt. Oj oj.

Som vanligt var storbanden tröliga. Pixies, eller Frank Black borde man nog skriva, gick jag ifrån efter ett tag. Wire var också rätt gamla men Wilco var ändå hyfsat bra. (Näst) Sämsta jag hamnade på under hela festivalen var nog fan Condo Fucks. Hur fan tänkte jag där egentligen!?

Top 3 för fredag:

3. Cuerpos
2. Shellac
1. Scout Niblet

Primavera Sound: Torsdag

2010-05-27T20:16:00.000+02:00

Att skriva ihop det här är ju en djävla pärs. Så mycket har hänt mellan festivalen och nu att mycket gått förlorat. Dock är ju behållningen alla videos, och det blir det rätt gott om...

Onsdagen spenderades i princip på Manchester bar. Djävla massa finnar där, precis som förra året. Dock orkade jag inte tjöta med dom. Sista drickan innan hemgång blev en rom & cola. Romen i ett glas och colan bredvid. Antagligen för att det inte fick plats någon cola i glaset. Kanske ett klantigt val i och med att jag tappade bort mig fastän jag var på rätt gata som vi bodde på...Tillslut hittade jag förstås hem ändå och ringde Mathias som kom ner och öppnade eftersom vi bara hade en nyckel på fyra pers. Kônstigt.

Nästa dag började, som alla andra, men baksmälla och slitenhet. Blåsor hade man redan fått också. Tror jag dönade igenom en del av Ripping Thrash / Hell and Damnation-splitzinet innan vi drog mot festivalen. Hakade även på till fotbolls-stadion med grabbarna. Har ju inget direkt fotbollsintresse men kände att det var gött att hänga lite och även få bort baksmällan med promenad och frisk luft.

Första bandet som skulle ses, som jag var djävligt peppad på, var Sic Alps. De förvånade dock med att vara ganska tråkiga och jag tog tillfället i akt att efter några låtar gå och köpa lite öl-biljetter. Det skulle ju komma att behövas under den här festivalen...

Innan nästa band jag skulle se börja hann jag med en kisspaus och valde, på ren slump, en toalett med utsikt till en av scenerna och såg således lite av Wave Pictures därifrån. Det var rätt tröligt. Sedan var det bara att gå tillbaka till samma scen som förut för att se Surfer Blood som var rätt fula och söta. Även om jag annars gillar Sic Alps bättre än de här gossarna så funkade det här bättre live.

Crocodiles var helt ok och jag stannade kvar i tältet till slutet av spelningen. Mycket för att det är goare stämning när det är en mindre scen och sån skit som jag uppskattar. Annars var dom rätt rockstjärniga och stöniga.

Comanechi var satans bra. Trots att spelningen var i unplugged-tältet så pluggade gitarristen in i både en gitarrförstärkare och en bas-dito. Gillar't. I intervjun efter spelningen nämnde sångerskan/trummisen GG Allin och Bruce Lee som hennes två förebilder eller inspirations-källor. Hårt. Videorna gör dom inte alls rättvisa. För övrigt tror jag hon frågade om någon hade syra innan dom började lira. Tycker förstås någon (läs: Pallin alt. Marko) borde boka dom till Göteborg.

Resten av kvällen var rätt seg. Superchunk var trista, detsamma gällde The Fall, Mission of Burma och Pavement. Gick till och med ifrån för att se lite på Crocodiles igen (ja, dom spelade alltså flera gånger), som jag som sagt inte tycker är sådär jättespännande. Men det slog resten. Vilket känns ohyggligt tråkigt. Men i min lugna vrå hemma går aldrig Crocodiles på men däremot resten...jaja. Orkade inte heller stanna kvar för Apse och Fuck Buttons men det kändes rätt lugnt att missa. Få sova lite kändes ju inte fel med tanke på resten av det späckade schemat...

Top 3 för dagen blir nog, lite med gråten i halsen, följande:

3. Surfer Blood
2. Crocodiles
1. Comanechi

Egalia: Turpa Kiini, Aggrenation & Cashcrops

2010-05-07T20:00:00.013+02:00

Rätt konstig spelordning. Turpa Kiini borde börjat, följt av oss och sist Cashcrops. Istället blev det omvänd ordning. Tycker nästan spelställen borde börja tillämpa någon slags spelordnings-fascism så band slipper komma överens och bara ta platsen dom blir tilldelade. Har inte lyckats ta mig till en Cashcrops-spelning tidigare och det var såklart ännu bättre än vad jag väntat mig. Go crust med härliga doom-partier. Jag gillar't.

Har inte stått på en scen sen 2007 och då spelade jag bas. Att ha gått över till gitarr och dessutom repat in låtarna på typ 4 rep känns bra, men det har gått så djävla fort från rep till spelning och allt att jag knappt hunnit reagera.

Blev inget med att åka bil till Göteborg så förstärkarförflyttningen fick lösas med en magasinkärra. Känns djävligt att ha en så stor, tung och otymplig djävla topp. Eller i alla fall när man ska transportera den mellan städer. Helvete. Låter ju helt värdelöst att köpa en ny, mindre, bara för att kunna ta med sig lättare också. Körkort nästa? Fy fan.

Ingen hörde varandra på scenen men det gick nog hyfsat ändå. Folk verkade gilla oss i alla fall så det gick nog bra ändå. Fastän det låter som att någon av oss (antagligen jag) är ostämd. Kul att hinna spela på Egalia innan dom flyttar. Hoppas det blir en spelning på deras nya ställe också. Försökte lämna stället typ 10 gånger men fick hela tiden en ursäkt till att stanna eller komma tillbaka. När jag och Erich, vid sista flykt-försöket, satt på busshållplatsen märkte han att han tappat sin mobil. Bara att gå tillbaka och det slutade i att krascha där. Tack till Erich som filmade!

Uppdatering: Funnit blodstänk på gitarren och tycker, även om det borde vara en standardingrediens på spelningar, att det väger upp att det var ostämt.

Jag har ofta svårt för plojband och det här var sannerligen inte ett undantag. Orkade inte ens se på't. Tyckte det lät bra på deras myspace (förutom att dom sjöng på svenska på det jag lyssnade på vilket också drog ner betyget). Usch för ploj. När sångerskan frågade vad jag tyckte kändes det jobbigt. Jag gillar inte att ljuga folk rakt upp i nyllet så jag sa ju vad jag tyckte. Hoppas jag inte framstod som någon typ av idiot på grund utav det.

Baksmällan var ju inte något kul alls, fast jag fick ju se ett par bröst så fort jag vaknade. Vägde väl upp lite grann. Ha ha. Var tidigare sjukt pepp på att gå på Stonebride m.fl. på Truckstop Alaska men dom planerna kastade jag i papperskorgen så fort jag vaknade och således också Kelly's-söndagen. Blev att åka hem och möla i sig tortillas och kolla på Star Trek istället.

Lotta Weisman pt. II

2010-04-28T13:35:00.010+02:00

Den första recensionen av min blogg har äntligen trillat in och det känns onödigt att skriva något om den då den står ganska bra på egna fötter. Jag är förstås helt bestört och har efter denna kommentar hamnat i en total livskris!

"Jag stötte på din blogg av en olyckshändelse när jag googlade på Lotta Weisman och blev efter några inlägg fascinerad av hur någon människa kan ta sig själv på så stort allvar, trots en mängd uppenbara och stora brister i karaktär. Jag lyssnade också på några låtar och kände verkligen för att göra det som bloggarens nick föreslår. Jag rekommenderar att du lägger ned både musik och bloggande och söker anställning på Samhall. Ha en bra dag."

Uppenbar själv-googling?

Shake, Rattle & Roll: Wet Bags & Weary Nous

2010-04-22T23:12:00.026+02:00

Hoppat in i ett kängband (med mycket metal-inslag). Känns nästan lite underligt men samtidigt djävligt pepp! Är ju ett kul gäng att spela med och det ligger ju inte allt för långt från vad jag lyssnar på. Började i alla fall kvällen i repan med några öl och försökte harva igenom låtarna. Känns rätt gött att i stort sett sätta dom efter att bara repat med dom två gånger. Lär väl bli så att jag är med och spelar med dom på Egalia den 7:e maj. Pepp pepp.

Efteråt var det ju bara traska iväg till Trucken. Fastän jag klev in ganska tidigt blev jag rätt förvånad över att det var så djävla tomt och det ramlade inte heller in särskilt många fler under kvällen. Antar att det var Koloni som konkurrerade ut Shake, Rattle & Roll den här kvällen, och det förstår jag verkligen. Verkade ju inte vara en dålig line-up alls där borta. Men eftersom Weary Nous i mitt tycke är ett av de bästa nutida Göteborgsbanden (tillsammans med typ Lust For Youth, Yo Amoeba! och Uran) kändes det rätt tvunget att se. Har dessutom sett huvudakten på Koloni, Daniel AIU Higgs, tidigare så det fick väljas bort. Dessutom hade det varit kul att se Gamla Pengar också, som förstås ställde in. Eftersom världen kretsar kring mig så väljer jag att tro att det är dålig karma eller något. Lite kul att träffa "Eloge-Fredrik" som är polare eller bekant till min bror. Än roligare att han och hans vän verkade dra därifrån för att kompisen såg ut att behöva spy. Ett omen inför spelningen?

Första band på scen var i alla fall Wet Bags från Uddevalla. Passande namn då det stank som en blöt gympa-påse som någon glömt kvar i skåpet över sommarlovet. Vaktmästaren hade nog också brutit upp skåpet och pissat på den och låtit den ligga. Jag ville ärligt talat gå upp och ge dom varsin smocka så dom skulle sluta spela. Jag hade varit en mycket roligare människa om jag inte tänkte på konsekvenser av handlingar. När jag såg Bye Bye Bicycle trodde jag botten var nådd, men det här var gränslöst mycket värre. Vem fan bryr sig om att dom är lite yngre? Dom är ju inte snygga för det och kan heller inte spela. Helvete. Efter en låt flydde jag till en soffa och underhöll mig med öl istället. Antagligen med en djävligt sur min fastklistrad i fejjan.

Spelningen på Utmarken var bättre men det var bra nu med. Mitt humör var inte direkt på topp efter första bandet så det påverkade ju. Kul med stroboskop-lampan som min kamera stundtals verkade filtrera bort. Det är fint att jag alltid skriver mycket mer om band som är dåliga. Dom bra behöver ju inte någon introduktion, det är ju bara att kolla på videorna (fast nu blev dom ju iofs i stort sett helt svarta på grund utav avsaknaden av ljus på scenen)!

Egalia & Truckstop Alaska: Masshysteri, Herätys & Kvoteringen

2010-04-18T17:21:00.026+02:00

Golvet gungade.

Peppen på Herätys var enorm. När dom väl började spela sjönk den som en sten. Jag hatar ljudet på stora scenen på Truckstop Alaska. Det är fan kass nästan varenda gång, fixa! Sa nog flera gånger att Kvoteringen var bättre den kvällen, fast det var för att jag var sur. Skit-truck. Det var fan roligare att äta hamas-rulle än att kolla på banden där.

Det var nästan mer underhållande när en bond-rasist försökte provocera fram ett bråk på vägen bort från Truckan. En ursjö av platta sexistiska & rasistiska kommentarer. Att det inte kom något homo-hat ur honom förvånade mig. Eller så minns jag det bara inte. Det kändes inte ens som att han försökte. Det tamaste var nog när han tyckte att min "gympa-påse" var ful och att det var konstigt att jag hade en eftersom "[jag] säkert inte ens går på gymnastik-lektionerna". Är det så bråk startar nu för tiden, med kommentarer angående tyg-kassar? Tillslut när han utbrast att han skulle gå hem så sa jag "Fan vad skönt" och då knuffade han desperat till mig och svor något i ett sista hopp om att han skulle få bråka av sig. Jag som har ungefär noll testosteron i kroppen brydde mig fortfarande inte det minsta men Gretard reagerade blixtsnabbt och började putta på honom och han blev så djävla rädd att det såg ut att han skulle börja gråta. Sedan gick han och vi skrattade ganska gott åt det där. Att han dessutom hette Jimmy gjorde det förstås än lustigare.

Skull Club: Hills, Altar of Flies & Skull Defekts (w/ Daniel AIU Higgs)

2010-04-16T23:00:00.000+02:00

I brist på bättre saker för mig tog jag min ölkasse till Kungsparken och satt i solen vid kanalen för mig själv med min fylla. Efter ett tag kom en omtänksam snubbe(Oscar) fram och frågade hur jag mådde. Jag fick nästan övertala honom att jag faktiskt var glad och det inte var så farligt att sitta själv. Dock var det svårt att säga nej till att följa med bort till hans gäng, så det var bara att plocka ihop mitt pick och pack och slå mig ned. Trevliga kids och jag hade kul trots Prodigy, Nirvana och "Nintendo-core". Det var nästan så det till och med förhöjde stämningen. Parkhäng, på det här sättet, var länge sedan. Passade bra då jag tänkt tillbaka mycket på ungdomens dagar det senaste. Djävligt kallt efter ett tag dock. Var nästan så att jag frågade om man kunde hänka på till husfesten istället för att gå på Nef. Dock sansade jag mig förstås.

På stället tjôtade jag med en nyinflyttad skåning som jag tror hette Simon. Darkthrone-tischa går alltid hem. Dock kan jag verkligen inte hålla med om att nya skivan är något alls att hänga i granen.

Tyckte alla band var djävligt bra. Hills vann nog och det var jag närmast säker på redan innan jag klev in. Visserligen var mellan-låtarna (dom jag spelade in) lite små-sega. Eller snarare sämre än de två andra i jämförelse. Jag har inget emot minimalistiskt trummande, oftare snarare tvärt om, men det var nog ändå inte det som gjorde att det föll. Men jag tyckte som sagt låtarna som tjejen trummade på funkade mycket bättre.

Altar of Flies var djävligt bra. Antagligen bland det bästa bland noise-band jag sett faktiskt. Höll spelningen ganska kort också vilket nog var bra. Det känns bättre att vilja ha mer än att bli proppmätt.

Skull Defekts spelade alldeles för länge men jag gillar Higgs och han funkade helt klart bra som sångare i det gänget. Fast jag måste nog säga att jag gillar det han gör på egen hand bättre. Kalla mig hippie. Han påminde milt någon gång om Jello Biafra vad det gäller framförandet, fast jag har ju ganska lätt till att associera till honom. Dessutom fick jag någon slags hårdrocks-vibb av resten, och det gillar jag ju inte. Yada yada.

Lustiga saker som hände var t.ex. när Higgs rundade lite med micken och två hipster-killar såg skithäpna ut och kollade på varandra med förvirrat förskräckta miner. Eller när Higgs råkade stöta in i en brud som då spillde lite öl på sig och sin kompis. Dom blev sura och gick. Saker som helt klart höjde betyget på spelningen men som inte hade så mycket med själva bandet att göra.

Dessutom har jag gjort en så djävla snygg logga till bloggen. Man kan titta på den och onanera.

P3-Live Sessions: Makthaverskan & Bye Bye Bicycle

2010-04-10T01:01:00.000+02:00

Eftersom jag och min vän Simon hade så god tid på oss innan spelningen tyckte Simon att vi skulle ta och promenera bort, vilket jag såklart tyckte lät som en strålande idé. Vårpromenad med öl i näven slår ju aldrig fel...tills nu. Kom fram till mötesplatsen 5 minuter efter utsatt tid utan att det fanns någon där. Som tur var visste vi ju vart det skulle vara och tog oss dit. Porten stod tyst och låst. Allt kändes som ett dåligt skämt och vi skulle försöka få tag på producentens telefon-nummer, men innan vi hann ringa henne hörde vi applåder och Makthaverskan började spela. Fan skulle dom på först för? Aja, vi satt stilla kvar på bänken utanför och drack våra öl och avgav ironiska applåder efter låtarna. För att inte Simons Göteborgsresa skulle vara helt i onödan gick vi in för att se vad det andra bandet hade att ge...vilket inte var så mycket. Visst att dom var duktiga på det dom gjorde, men även om någon är helt makalöst duktig på att forma hundskitar till byster av gamla diktatorer kommer jag ju fan inte gå och köpa det. Även om jag blev lite lockad av mitt exempel nu så går nog poängen ändå fram. Det här var ungefär så långt ifrån hur jag anser att musik ska låta att jag hoppas att Bye Bye Bicycle skäms varje natt när dom ska försöka sova.

Svanen: Fucking Werewolf Asso

2010-04-09T23:52:00.000+02:00

Senast jag var på Svanen var det sött med alla kids, matiné-spelning utan alkohol och sånt. Nu var det typ samma folk fast med falsk-leg - ute på krogen för första gången. Jag hatade hela skiten. Dessutom lät Fucking Boring Asso precis som dom gör på skiva. Den typen av spelningar finner jag aptråkiga. Avslutade med att köra en tolkning av Refuseds 'New Noise'. Jag skrattade rätt gott åt det, men det var nog mer för att det var pinsamt än roligt...även om det förstås inte tog rekordet från dom här. Behållningen för spelningen var väl i princip trummisens skicklighet. Fast det må även varit fyllan som gjorde att jag var impad.

Shake, Rattle & Roll: Lust for Youth & TV Ghost

2010-04-06T19:14:00.023+02:00

Hade en alldeles för seg uppstart för att hinna med en visit på Systembolaget. Blev glad och förvånad när jag hittade två vapendragare på Trollhätte-stationen med en ryggsäck som såg packad ut. Till min förfäran hade båda två blivit nykterister och hade förstås inte heller öl till mig i väskan. Vilken djävla trippel-besvikelse. Kom i alla fall i lagom god tid till Göteborg och Mitt Andra Hem där spelningen, ursprungligen, skulle äga rum. Enbart för att höra att den blivit flyttad till Utmarken. Förstås efter jag köpt en öl. Visserligen hade jag ändå köpt en, fast över gatan istället. På sätt och vis glad över att det skulle bli på Utmarken istället drack jag min öl men kände samtidigt att det var synd att man inte skulle kunna gå till Kelly's eller dylikt efteråt.

Efter ölen tog jag mitt pick och pack och stack iväg till stället eftersom jag inte hade något annat för mig. Tänkte att jag ju kunde sitta där och dricka ett par bärs. Förstås fanns det ingen öl och jag var den enda, utom herr arrangör, som var där. Dock guidade han mig till pizzerian där Utmarken-folket satt och drack öl och det var skönt att få i sig några, i gott sällskap, innan spelningen så man slapp gå torstig.

Och vilken djävla kalas-spelning det blev sen! Lust For Youth blir bara bättre och bättre för var gång och körde även en ny låt den här kvällen. TV Ghost avslutade och var sjukt bra dom också. Önskar bara jag hade haft i mig 1-2 öl till så hade det varit helt perfekt, men det var inte långt ifrån ändå. Utan att behöva tänka efter vad jag egentligen sett det senaste så är det här, tillsammans med Little Claw, en av de bättre spelningarna på ett tag.

Efter dom två senaste spelnings-inläggen insåg jag att jag börjat censurera mig själv. Skriva vagt om saker som hänt men utelämna det viktiga. Något jag lovade mig själv, när jag startade bloggen, att inte göra. Dock blir det ju lätt djävligt dumt när man närmast är säker på att personer det handlar om, eller deras vänner, läser det man skriver. Fy fan! Får helt enkelt hålla mig från att göra bort mig i fortsättningen så jag slipper exkludera saker.

Åttio Procent

2010-04-05T12:22:00.005+02:00

För någon vecka sedan donerade Ben ett staffli till mig och det blev flera tidiga mornar och sena nätter av intensivt målande. Fått, i stort sett, färdigt 8 av 10 tavlor och det känns djävligt bra att ha kommit igång med målandet igen efter en sådan lång paus. Är i full färd med att skissa upp den 9:e och ska nog köpa ramar i veckan. Pepp!

Egalia: Mole People & Bittra Miner

2010-04-04T18:30:00.015+02:00

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om Mole People. Sångaren lät som ett 15-årigt punk-mongo som deppat ihop, och det menar jag alltså positivt. Det som binder ihop det här med Bittra Miner är att det känns som dom båda tagit mycket från punken i slutet av 70-/början av 80-talet. Det var bra och jag kan inte för mitt liv förstå hur man väljer att åka på Nödvärn och Giftgasattack framför den här spelningen.

En god vän tyckte att jag ju kunde spela in hela Bittra Miner-spelningen och likt en djävla robot gör jag ju just det. Var packad, i vanlig manér, och märkte inte alls att det var lite otight utan tyckte till och med att det var bättre än senast. Kikat lite på videorna och står nog fast vid det. Otight kan vara charmigt, och det är det verkligen med det här bandet. Lade upp en playlist eftersom det är hela spelningen, men har ändå alla videor här under som vanligt.

Som vanligt är jag helt störd men kommer väl skratta åt även det här om några veckor. Fan alltså. Nena, du vet vad jag pratar om...
Minns även att jag lovade att skicka mitt zine till någon, men minns inte vem det var. Så om personen läser det här är det ju bara att påminna mig. Om även någon annan vill ha det så är det bara att skriva...

I övrigt är Egalia ett för djävla fint ställe. Jag gillar't. Borde åka dit oftare.

Koloni: Tsembla & Little Claw

2010-04-02T14:09:00.016+02:00

Mitt första besök vid "Kulturhamnen" sen efter Truckstops flytt eftersom jag, som jag tidigare skrivit, missade Golden Ghost-spelningen. Rätt underligt att inte se det fullpackat med nitvästar och karate-fylla, men ack så trevligt. Dock stod jag väl själv för en rätt hård fylla och hörde några dagar senare om onödigheter och klavertramp. Det hör väl till antar jag. Fortsatte ju även så resten av helgen...

När jag gick in på Tsemblas myspace-sida såg jag att hon hade Kuupuu som vän och det räckte för att jag inte skulle behöva lyssna på låtarna hon lagt upp. Fördomsfull som jag är, men jag hade ju inte fel i att det var liknande musik. Tyckte inte det var dåligt (vilket inte Kuupuu heller är) men det är så sällan jag är sugen på att lyssna på den här typen av långsam, "halv-konstiga ljud"-experimentell musik. Speciellt när det saknar något visuellt. Hade passat så bra med någon stor projektion i bakgrunden.

Jag som tyckte Times New Viking, som jag såg tidigare i veckan, var bra. Riktigt bra till och med. Little Claw krossade dom totalt, som Hannes uttryckte det. Kan inte annat än att hålla med. Med den lätta industri-touchen att ha ett gammalt element på ett klaviaturställ och banka på det...med maracas och tamburin! Underbart. Tycker nog den bilden utav dom summerar hur de låter. Kan till och med gå så långt i mitt hyllande att jag skriver att den där bruna medeltids-poncho-klänningen-whatever var snygg. Enda negativa var fan att jag spenderade allt mitt guld på öl och hade således inga pengar kvar att köpa skivor för och det grämer mig som fan. Får hoppas på att dom kommer tillbaka snart helt enkelt.

Pustervik: Times New Viking

2010-03-30T15:28:00.011+02:00

Jag var helt beredd på att betala 140 pengar för att se Times New Viking även jag redan tycker att en hundring brukar vara nog så dyrt. Att det senare visade sig vara gratis (eftersom enbart 2 personer köpt biljetter) gjorde ju inte mig ledsen i ögat. Faktumet att det var skitbra gjorde det ju inte heller mindre värt pengarna man inte betalade (fastän synthen kunde varit lägre eller gitarren högre, men egentligen har jag inget att gnälla på alls). Tremanna-band är nog dessutom min favorit av någon anledning. Synd att dom ställde in sin spelning på förra årets Primavera Sound, hade ju inte varit dumt att ha upptäckt dom för ett år sedan istället för en vecka innan dom spelar.

Några gånger fick ändå ölsuget förturen framför att stå och se på skiten och jag stod och skrek efter öl i baren utan att personalen hörde mig. Lite lustigt med tanke på den tystlåtne och försiktiga person jag är. Det kändes som att jag var femton och hade moppe. Jag gillar öl.

Insåg att jag kan gnälla på töntiga kompisar man har som tyckte det var kass men ändå köpte skivor...(och kamraten som faktiskt tyckte det var bra är töntig för att han skaffat flickän och jobb).

Global Falafel Appreciation Day firades, dagen därpå, på Café Hängmattan med två utav Pärleportens-snyggingar. Djävligt värd buffé med gudomliga falafelbollar. Saknaden utav Salwas Falafel Express glömdes bort för ett tag. Började på morgonen även på korthistorian för del två utav fanzinet. Ett försök på någon slags kiosklitteraturs-sci-fi-bögporr. Ska bli kul att se hur det blir när det är färdigt. Har väl nästan skrivit klart halva. Men som Gretard påpekade, och jag själv också tycker, så borde det egentligen bli en serie. Bara det att det är så djävla jobbigt att rita. Fyfan.

Koloni: 6-årskalas med Pistol Disco, Sork m.fl.

2010-03-21T08:57:00.013+01:00

Kom iväg rätt sent och min kväll på Truckstop började i slutet av Bromanders föreläsning. Hörde förstås inte ett smack tack vare allt pladder från annat folk. Men det är väl ok antar jag. Är rätt nöjd med att enbart läsa hans serier egentligen.

Har skrivit Pistol Disco någonstans tidigt i min lilla Gröna, så det var gött att äntligen få se dom live. Det var djävliga goa krautstinkande låtar. Tyckte nog spelningen var lite kort bara. Jag undrar vart all kraut-hype egentligen kommit från. Känns som att vartannat band som är intressant har lånat en del från krautrocken. Menar absolut inte att jag lipar över det, snarare motsatsen, men det är ändå lustigt.

När jag stod och lyssnade på Sork tänkte jag att det fan känns som någon slags bra version av nu-metal och kände mig rätt dum i huvudet utav den tanken tills en vän, 10 sekunder senare, sade exakt det jag hade tänkt. Hyfsat bra fast jag föredrar både Surplus People och Trapped in a Loop.

Punkig progg eller proggig punk? Nog det sistnämnda då det egentligen inte lät särskilt proggigt. Men Mitt Hjärta Är En Bomb hade definitivt någon slags naiv idealism som kändes som om den kom från slutet av 70-talet. Men det är väl delvis därför jag gillar't, men bandnamnet är fan inte ok. Vet inte om jag gnällt om det tidigare, men jag lyckas fan alltid med att spela in de sämre låtarna. Blir rätt sur över det. Den här var dessutom över 10 minuter (vilket i vanliga fall brukar hinta till att det är en för djävla grym låt), men det här kändes bara utdraget. Början är någon ungdoms-anekdot om sångaren och Pallin. Lite lustigt.

Resten av akterna missade jag kan man säga. Såg väl någon låt på Lake men var inte särskilt sugen på't. Överlag en för djävla bra fest och jag förstår inte hur fyllan kunde guidat mig därifrån innan det var slut enbart pga garanterad sovplats. Kändes djävligt synd. Får ta igen det nästa jubileum.

Morgonen då jag hafsade ihop det här inlägget upptäckte jag att Sleepy Suns nya skiva fått ett datum: 17:e maj! Fest! Skivan öppnar med min favoritlåt, Marina, och det ska bli spännande att höra hur skiten låter när den passerat en studio. Här är förut nämnda låt från 2009 under en parkspelning i Barcelona (Primavera Sound).

Oceanen: Span, Rapparns Pôjk, Den Stora Vilan, Graveyard

2010-03-07T12:46:00.022+01:00

Märkte visst att jag glömt skriva klart och lägga upp det här inlägget, hrm.

Inställt Uran utan någon information om det var ju djävligt ovärt eftersom det var så jag lurat med mig två vänner, och även därför jag gått dit, men what the heck. Att det dessutom tillkommit ett eller två andra band gjorde ju allt extra förvirrat. På hemvägen mötte man ju iaf någon trevlig skallepär och glajjorm med Discharge målat på skinnpajen och det visade sig att han var tjommis med Uran. Enligt denne så hade dom ställt in för att dom åkt till Dalarna för att visa upp ett djävla barn. Hoppas fan för Uran att ungen är snygg eller ett geni av något slag, annars var det en fett ovärd anledning. Vad är det här nu, 5:e gången jag, av någon anledning, missar Uran? Bedrövligt!

Första bandet var grymt och påminde mig lite om Dag Vag på något sätt, fast jag har ju lyssnat otroligt lite på det bandet. Enda titeln jag minns med dom är "Dimma". Aja. Skit-tuff nörd-organist är nog det jag minns främst...och att det var bra. Antar nästan att det här skulle vara Urans ersättare. Minns inte vad dom hette, så om någon vet är det ju bara att hojta till. Vore ju trevligt så man kan hålla koll på om dom ska spela igen också...
Update: Bandet som spelade hette Span. Stort tack till Christian för det!

Någonstans emellan så var det någon rappare som stod på scen och det var rätt trôkigt. Någon enstaka kul formulering eller så men överlag kass svensk vardags-rap. Beatsen var ändå ok (för mig att det var rätt mörkt, grime-aktigt antar jag)...men jag tycker att röst och framför allt text är det viktigaste i hip-hop (vilket vilken sansad person som helst borde), så det räcker nog för att förklara att jag inte tyckte det här var bra alls. Dessutom så ville publiken (hans polare verkade det som) att han skulle köra ett extranummer. Det blev en repris på första låten...a capella.

Den Stora Vilan är bra. Påminner lite om Sleepy Sun men lite lugnare och inte lika utflippat. Mer blues/country än psych, så egentligen påminner det väl mer om Grateful Dead.

När jag på morgonen insett att det var gamla skolans blueshårdrockar-Graveyard som spelade (hade inte reagerat på att det var det Graveyard innan då det är ett så platt namn) så blev jag ju rätt djävla pepp på att få se både dom och tidigare nämnda Uran, men hela besvikelsen och svårigheten att se något över alla långa djävla hårdrockare och tröttheten gjorde att jag inte orkade stå allt för länge för att kolla på det. Dessutom var en polare lite nere så det var lika bra att gå därifrån. Bra och kul att få filmhjälp också, så tack till Ida för det sista klippet!

Koloni: Kurt Weisman, Asa Irons, Micah Blue Smaldone & U.S. Girls

2010-03-05T23:46:00.002+01:00

Kurt Weisman påminde mig lite, sångmässigt, om Chad VanGaalen, men det berodde nog mest på att det var något jag lyssnade på imorse. Fanns även lite Elliott Smith-vibb i någon låt men att jämföra en fellow akustisk singer songwriter med Elliott känns ju bara korkat på massa vis. Hur som helst var det kantat med poetiska och personliga texter som kändes som att dom kom rätt ur hjärtat och att den här snubben var väldigt bräcklig på något sätt. I någon låt så såg det mer ut som att han snarare darrade, än stampade, takten med sina barfotafötter. Tyckte det var djävligt bra och utan tvekan den bäste av de tre herrarna som spelade under kvällen. Den ende av dom jag såg hela spelningen med dessutom. Tänkte köpa skivan men den var så djävla ful. Får glömma av det och göra en beställning via internet på fyllan någon gång istället.

Asa Irons förvånade lite med en hård dialektal engelska som jag inte riktigt kunde placera, sliten keps och (för genren lite okaraktäristiskt) skägg. Gillade liksom hela den här kontrasten men sen var musiken lite seg. Kändes, på ett småtrist sätt, enklare än Kurtan som spelade innan. Inte lika indragande. Hade nog hellre hört det här på skiva. Gick och drack öl istället, det är ju så roligt.

Näst bäst utav förakterna var väl då den siste, Micah Blue Smaldone, antar jag. Har väl inte så mycket att skriva om det egentligen. Kändes stämningsmässigt på något sätt närmre Kiss the Anus of the Black Cat än tidigare name-droppade Elliott Smith i mina öron och det var hyfsat bra. Överlag lite segt med tre akustiska akter samma kväll, speciellt när man inte var förberedd på det (har inte lyssnat på någon av dom tidigare). Hade nog tyckt det var bättre om jag inte sett alla samma kväll eller på ett café eller något...om man nu höll på att gå på spelningar på sådana djävla ställen.

Avslutningsvis spelade U.S. Girls i teatern bredvid och det var härligt att dom dragit för så man inte kunde sitta på stolarna i salongen även om det slutade med att vissa (jag inräknad) tillslut satte sig på golvet istället. Fan vad jag hatar folk som sitter på spelningar och att jag fan blivit en sådan själv. Vad fan har hänt? Hur kan jag spä på självhatet med en sådan grej, helt idiotiskt! Aja, härlig stämning med henne i mitten och en ring av folk runt omkring och en rökmaskin som stundtals pyste ut rök. Oljud, kassettbyten och pedal/mixer-rattande. Gillar't.

Hur jag, på stort sett varenda spelning jag går på, lyckas spela in fel, eller de sämre, låtarna förstår jag inte.

Koloni: James Ausfahrt & Still Flyin'

2010-03-02T10:37:00.012+01:00

Vilken djävla toppenkväll! Det här delar nog första platsen på bästa spelningar i vinter med Utmarkens lusse-spelning. Enda missen (förutom att jag glömde det stora minneskortet till kameran hemma) var ju att gå alldeles för tidigt från spelningen i ett försök att hinna med sista bussen och förstås missa den med en minut. Surt men det hade ju varit rätt värt att få sova i sin egen säng. Tur att man har vänner i Göteborg som räddar en med sängplats gång efter gång!

Jag vet inte ens hur jag ska börja att förklara James Ausfahrts musik eller framträdande. Förvirrad, halvsliskig elektronisk lo-fi pop framfört genom att sjunga till sin musik han spelade upp från en kassett-walkman som han avslutningsvis kastade i marken och stampade sönder. Fruktansvärt bra och på något sätt även fruktansvärt roligt. En förbannat bra inledning på kvällen och jag måste verkligen köpa skivan.

Tidigare bara lyssnat på Still Flyin' på deras MySpace-sida (om jag inte såg dom i Berget när dom spelade där, men alla minnen från den tiden är ju rätt suddiga) och tyckt att det vart lite segt men ändå verkat lovande för ett live-sammanhang...och det var ju inte lite bra heller. Det var poppigt, glatt och svängde som fan. Ord jag vanligtvis nog skulle använda för att såga ett band men det här stack väl ut på något sätt. Kommer fortfarande inte köpa deras skivor eller så men spelar dom igen så vill jag verkligen vara där. Förstår verkligen varför Koloni arrangerade den här tredje spelningen med dom. Men om jag måste ranka kvällens akter så vinner förstås James. För övrigt kul att återse Galleri Oro som det var alldeles för länge sedan jag var på spelning på.

Jag gillar att man i mina videor kan se om Simon är med på en spelning då han närmast alltid sätter två fingrar framför kameran på minst en video per spelning. Spexigt!

Dubbelgöken: Ljugarbänken, Orkesterdelegationen & Jenny Almsenius

2010-02-27T15:37:00.013+01:00

Inte direkt en spelning jag gått på om jag hade haft ett aktivt val, visor är inte min grej, men vafan. En polare spelar i ett utav banden och jag gick mycket dit för att träffa en god vän som varit bosatt på en annan kontinent alldeles för länge och nu kommit tillbaka på besök. Celebert minst sagt. Så jag hade goda anledningar. Slut på bortförklarandet.

Ljugarbänken började kvällens uppträdanden med putslustigt självironiserande vänsterdravel utan tillräcklig distans till sig själv. Deras (även om "deras" rimmar fel då det kändes som att det var sångarens band) försök till politisk satir föll oftast ganska platt. Men nog var det bättre än mycket i genren då jag faktiskt kunde stå ut med hela spelningen. Höjdpunkten var när ljudteknikern knullade upp ljudet och det blev rundgång. Tyvärr höll ju det bara i ett par sekunder.

Har sett Tommy spela på både egen hand och med komp och det har alltid varit bättre utan (jag hatar fan kompband så djävla mycket). Var därför rätt rädd för den här sammansättningen (Orkesterdelegationen), fast det var ju innan jag insåg att den inte innehöll trummor eller något elektriskt instrument, så jag blev såklart glad när jag fick slippa sådant och det funkade helt klart riktigt bra. Bra spelat och satir på rätt nivå. De fick mig också att inse något om tre-takt och Trollhättan som på något vis var både skönt och hemskt. Bara för att få nämna det så måste jag ju säga att Bobsons gamla synth-dängor (två inlägg i rad som nämner 'synth'!) visserligen är att föredra men det här går ändå inte av för hackor. Jag kommer för övrigt inte på något sätt ta åt mig om någon klandrar mig för lokalpatriotism på grund av att jag tycker det här är underhållande men inte Ljugarbänken.

Innan sista akten, Jenny Almsenius, hade börjat så hade jag hunnit iväg för att försöka socialisera med diverse folk jag int' träff på ett tag så jag missade allt förutom sista låten, som förstås inte alls skulle vara talande för hennes musik i övrigt. En parodi på alla skäggiga poet-kulturfyllon och det var helt underbart att se och jag stod och skrattade och var bara så fullkomligt nöjd. När jag ser, och lyssnar, på't i efterhand känns det inte riktigt lika klockrent som då, men blir jag full och hör det igen så kommer jag nästan garanterat känna likadant som första gången.

Your Fingers Burn #3

2010-02-25T18:43:00.014+01:00

Vaknade upp och hämtade in posten som redan åkt ner i lådan. Hittade ett brev från min a-kassa och tänkte inte så mycket mer på det, ännu en inbetalning liksom. När jag senare, till min förfäran, öppnade skiten läste jag att jag enbart hade 36 dagar kvar tills jag skulle bli utförsäkrad. Djävligt mörk dag. Att ställa in Ikons igår, efter att insett hur mycket pengar jag var back, var ok. Att nu inse att jag inte kommer få så mycket mer pengar känns ju inte alls lika bra. Speciellt eftersom jag verkligen ville se Air Waves men har varken pengar eller humör för det. Con-Dom lär jag väl också skita i. Tyckte det var surt att missa Modorra (och Pyramido) eftersom det skulle krocka med nämnda Con-Dom, men nu, när jag missar hela djävla helgen. Helvete. Mina planer för sommaren verkar ju vara i spillror dom med. Vad ska jag ta mig till? Kan någon vara bussig och ge mig ett jobb? Det råkar ju vara så att jag är tokigt bra på det mesta, så det är ju bara att anställa mig.

Eftersom jag inte hade någon bok att läsa och inte hade någon spelning att gå på så gjorde jag klart en blandskiva åt en vän. Det enda som ens snuddat vid kreativitet sedan november. Uh. Just nu känns det mest rätt ovärt.

01. 13th Floor Elevators - Tried to Hide
02. The Feelies- Moscow Nights
03. St. Thomas - Bookstore
04. Graham Nash - Military Madness
05. Lightning Dust - Castles & Caves
06. Wavves - Weed Demon
07. Human League - The Things That Dreams are Made of
08. Mattias Alkberg BD - Fyllskalle
09. Art Brut - Formed a Band
10. The Wipers - So Young
11. Entrance - Lost in the Dark
12. Woods - The Number
13. Black Mountain- Don't Run Our Hearts Around
14. Wooden Shjips - We Ask You to Ride
15. Sagor & Swing - Rymden på 50-talet
16. El Musico - Lonesome Traveller's Autumn Song
17. The Warlocks- The Valley of Death

Är man inte glad själv kan man väl försöka göra någon annan glad, eller?

Koloni: Handshakes, Trapped in a Loop & Railcars

2010-02-21T16:11:00.023+01:00

Jag kom tidigare till Göteborg än planerat tack vare att tåget jag skulle ta var försenat och tåget som skulle åkt en timma tidigare kom då istället och bröta på som fan in till Götet. Resulterade i att jag fick dricka ett par bärs och kolla på goa filmer på Koloni som ett slags förspel till kvällens musik-akter. Något jag brukat skippa på alla tidigare Koloni-arrangemang till onykterhetens fördel. Det var trevligt.

Innan det började lade jag märke till att det stod en kaoss-box på bordet på "scenen" och det tyckte jag skulle bli kul att se "in action". Även om Handshakes proklamerade att han spelade synthpop (och senare "this is a house song!!!11one") så var det varken sött, 80-taligt, eller tilltalade på något sätt. Jag orkade tillslut inte med det faktiskt. Kan tänka mig, att det skulle gå hem på ett dansgolv dock, men ett sådant sätter jag ju inte min fot på och det här var väl alldeles för nära gränsen till att vara ett.

I min okunskap visste jag inte att förra spelningen med Trapped in a Loop faktiskt var deras första. Det var på Röhsska Museet och dom körde enbart en låt som, förutom gitarr och megafon och så, bestod av blandade fågel-ljud och vattenfall och sådant om det nu inte är så att mitt minne helt förvrängts utav tidens tand. Mitt minne säger i alla fall att det lät mer som något slags hippie-oljud och var rätt tråkigt. Ok men tråkigt. Den här kvällens spelning var i motsats dock helt tokigt djävla bra. Mitt högra öga ville nog gråta lite men jag är ju så djävla manlig att jag kväste det där.

Det kändes som att Railcars hämtat sina beats från en sunkig industrilokal där kidsen knarkar och dansar loss till rejv. På det hade dom lagt en djävligt distad gitarr och lite effekter på sången. Dom sa flera gånger att dom inte var vana att spela för en sittande publik, och det förstår jag, det kändes som något man håller på att röra och fjanta sig till. Men som jag nämnde tidigare så är dansgolvet något som är djävligt obekant för mig. Hur som helst tror jag inte det var den sittande publiken som gjorde att det lät dåligt så det här går fetbort (men var långt mycket bättre än Handshakes).

På torsdag lirar Air Waves och det peppar jag rätt mycket för. Con-Dom dagen efter kommer bli minst lika fett att få se, bara jag pallar. Surt att missa bland annat Modorra på Truckan samma dag.

För övrigt blir jag såklart glad om folk som brukar kolla på det jag lägger upp lägger en prenumeration på min YouTube-kanal. Tack!